Helgen har här långt varit en orgie i rojalistiskt svansviftande och upphöjande av diverse överklassfasoner till norm. Säkerligen är Daniel Westling en trevlig man och troligen är Victoria en sund och trevlig ung kvinna, men bröllopsbevakningen har varit helt utan sans och balans.  En orgie i hyllningar av ojämlikhet och odemokratiska institutioner. Speciellt irriterande är det att gamla diktatorer kallas kungar och prinsar, fast det inte funnits nåt kungadöme för dem att regera på mellan 50 och 100 år. De hyllas och kommenteras precis som om de på något sätt skulle var bättre än alla andra människor. Det är de inte och det är inte heller de än idag existerande kungahusen. Oavsett hur trevliga eller otrevliga de verkar som människor.  Det hela är bedrövligt och det tycker också Lena Andersson i DN som ockås anlägger ett jämställdhetsperspektiv på hela den vackra, men osmakliga cirkusen:

Men inte bara av den, för det här var halvåret då Sverige blev totalitärt. Det vi bevittnat är konformismens och konventionernas hämnd på queerperspektivets, mångfaldens och normkritikens insteg i samhällsdebatten. Mamma, pappa, barn. Klara könsroller, livslång tvåsamhet. Bröllop, äktenskap, reproduktion och familjelycka som svaret på den fråga som existensen är. Kristdemokraterna kan åka ur riksdagen utan harm i höst, de har segrat. Det entoniga samhället, där alla är överens om ”kärleken” och hur den ska manifesteras, har gjutits med trivialitetens betong. Ifrågasättandet av vad den kungliga familjesynen legitimerar och normerar har dränkts under alla pappershjärtan och hälsningar.

Att samhället inte behöver ha en diktator för att bli totalitärt vet vi nu. Den demokratiska totalitarismen uppstår när ett annars pluralistiskt friktionssamhälle plötsligt kröker på ryggen som en kropp och samtidigt ler. När högt och lågt, det vulgära och det exklusiva, är upptaget av en och samma företeelse och attityden till den är given.

Varenda sektor har deltagit i ”kärleks”-hyllningarna. Från choklad och mazariner till konserter, flygplatser, båtar, seriösa och oseriösa medier, läsare, tittare, SMHI, reklam, taxibilar, Stockholms lokaltrafik, företag, politiska partier, kommuner. Till och med Skansens utställning om snusdosans historia anspelar på kärlek.

Den som säger att monarkin saknar makt har mycket att förklara.

[…]

I detta statsskick är avel av tronföljar­bebisar det centrala. Dem ska vi nu vänta på och sedan följa under julbak, skolavslutningar och Sollidensemestrar. Och vi ska flagellera oss med deras beklaganden om hur svårt uppdraget och att inte få ha en normal barndom är.

En normal barndom ger en tronföljare sitt barn genom att abdikera. Hon är fri att göra det. Pliktmoral är ingen plikt.

Det är dags att avskaffa arvsmonarkin. Dags för mer jämlikhet, mer jämställdhet och mer demokrati. Låt Victorias bröllop bli spiken i kistan för rojalism, överhetsvassande och odemokratiskt rövslickande uppåt och gentemot diktatorer.

Läs också:
Avskaffa arvsmonarkin
Avskaffa arvsmonarkin – lägg ner bröllopsbevakningen
Självklart att diktaturer närvarar vid Victorias bröllop

Intressant?
Bloggat: Johannes, Annarkia, Jinge, Trollhare,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark