Det finns ett antal avdrag inom det svenska skattesystemet som har en negativ fördelningspolitisk profil. Det gäller dels det nu diskuterade avdraget för hushållsnära tjänster, propagandistiskt omdöpt till RUT-avdrag och av många kallat pigavdrag. Detta avdrag utnyttjas främst av rika människor vilket visats tydligt i en artikel i Arbetaren och av SCB:s statistik:

Det är mycket ovanligt med hushållsnära tjänster bland personer med låg inkomst. Halva befolkningen (20 år och äldre) hade 2008 en årsinkomst under 200 000 kronor. Av dem var det endast 6 promille som hade denna skattereduktion. Bland de fem procent av befolkningen som hade över en halv miljon i årsinkomst var det däremot betydligt vanligare. Drygt sju procent av dem hade skattereduktion för hushållsnära tjänster.

Något som också Rikard Warlenius visar på i ett inlägg på sin blogg:

Nästan hälften av dem som har gjort skattereduktioner för hushållsnära tjänster tillhör den lilla grupp av människor som tjänar över 400 000 kronor (33 000 kr/mån), enligt SCB.

En annan bloggare som också tydligt visar att de rikaste är de som tjänar på och utnyttjar avdraget för hushållsnära tjänster är Fogelqvist:

År 2008 använde 92 465 personer möjligheten att göra avdrag för hushållsnära tjänster. Av dessa var det 24 procent som tjänade under 200 000 kronor om året. 47 procent tjänade 200 000 – 499 000 kronor om året. 29 procent tjänade över halvmiljonen.

Se! Låginkomsttagare använder RUT-avdragen lika ofta som höginkomsttagare! Det är vad Almega vill låta påskina.

Ni som inte arbetar på någon av de stora samhällsredaktionerna förstår haken. Det som Almega ”glömde” att berätta var förstås att 50 procent av de vuxna svenskarna  tjänar mindre än 200 000 kronor av året. Bara fem procent tjänar över 500 000.

22 000 låginkomsttagare som gör RUT-avdrag må utgöra 24 procent av alla som gjort avdrag, men bara sex promille av  dem som tjänar under 200 000.  Bland dem som tjänade över 500 000 kronor om året  var det sju procent som gjorde avdrag för (vita) hushållsnära tjänster. Läs vidare hos SCB.

Verkligheten är alltså den förväntade:  Det är framförallt de rika som utnyttjar RUT-avdragen. Om detta välkända faktum, och varför det är så, skrev Rikard Warlenius redan innan Almega började trolla med siffror – läs här om ni vill titta på lite riktig statistik.

Nu när det klart kan visas att avdraget för hushållsnära tjänster innebär en omfördelning av resurser från fattiga till rika genom sänkt skatt för främst den senare gruppen kan vi gå över till nästa avdrag. Drängavdraget, elle det så kallade ROT-avdraget. Där är det enligt Rikard Warlenius svårt att få fram siffror:

Därför är användningen av ROT-avdraget förmodligen inte lika koncentrerad till de högsta inkomstklasserna som RUT – men intressant nog har jag inte sett någon hänvisa till statistik över hur ROT-subventionerna fördelar sig inkomstmässigt. Jag lyckades heller inte hitta någon sådan statistik på SCB. Det förefaller ändå troligt att rika använder även ROT i högre utsträckning än fattiga – men det används inte som argument mot ROT. ROT brukar motiveras med att de skapar jobb – men det gör ju bevisligen RUT också. Man anar något unket ojämställt här.

Men vad vi vet är att det krävs att man har villa eller sommarhus för att kunna använda sig av  ROT-avdrag. Därmed försvinner de fattigaste delarna av Sverige befolkningen från de som kan utnyttja detta avdrag. Följaktligen är det ytterligare ett sätt för rika att tillskansa sig mer pengar.

Ett tredje avdrag som missgynnar de sämst ställda i samhället och gynnar de som har det bättre är ränteavdragen på lån till köp av bostadsrätter och villor. De fattigaste i samhället bor i hyresrätter, har inga sommarstugor och har ofta inga som helst förutsättningar att få lån i en bank och kan alltså inet använda sig av detta sätt att minska sina boendekostnader. Det blir alltså ytterligare ett sätt där staten genom subventioner (avdrag på skatten) gynnar de som har det bättre ställt. Detta visas klart av den artikel som Fastighetsägare och Hyresgästförening presenterade i DN i häromdan.

Till slut ska jag också nämna ett fjärde avdrag som gynnar rika. Det är reseavdragen för resor till och från arbetet. Det är klart belagt att detta avdrag i huvudsak görs av människor som använder bil för sina arbetsresor. Ju fattigare man är,  ju mer sällan används bilen för sådana resor. Arbetare använder kollektivtrafik i betydligt större utustäckning än vad smahället högre kalsser och skikt gör. Det betyder att reseavdraget, förutom att det är klimatfientligt, också är fördelningspolitiskt negativt. Det gynnar människor som är rikare mer än det gynnar fattiga.

Istället för dess avdrag vore det bättre med sänkt skatt på arbetsinkosmter i vanliga inkomstlägen. Det innebär att den sänkta skatten i så fall bör kompletteras med ökad progressivitet för att yterligare förbätrra det fördelningspolitiska värdet i de föreslagna reformerna med borttagan avdrag och minskade skatter för vanligt folk. Så bort med RUT-avdrag, ROT-avdrag, reseavdrag och ränteavdrag.

Intressant?
Bloggat: LOKE, Kjellberg, Bjereld, Att trixa med siffror,
Borgarmedia: DN1, 2, 3, AB1, 2, 3,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,
, , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark