Tydligen är det så att kontakten med KGB nämns i Jan Guillos biografi. Det är alltså inte sant när en mängd tidningsartiklar hävdar att Jan Guillou inte berört denna episod i sitt liv. Jag har inte boken , men uppgiften stämmer säkerligen. Troligen går han väl dock inte in på att han behöll kontakten i hela 5 år. Något som enligt min åsikt verkar mycket olämpligt och korkat. Men unga män är ofta rätt så korkade och naiva så fort det blir lite spännande. Jag ser det hela tiden i samband med toppmötesdemonstrationer och när Säpo kontaktat dem. Att unga män ofta är naiva och korkade alltså.

Unga män får ofta för sig just det som Guillou hävdar att han fick för sig. Att man kan lura säkerhetstjänster och underrättelsetjänster, att man kan utnyttja dem istället för att de utnyttjar en själv. Det är en otroligt korkad och naiv inställning som jag misstänker bara uppstår hos medelklassmänniskor med noll erfarenhet av obehagliga poliser och polisutredningar.

En säkerhetspolis eller en underrättelseagent går per definition inte att lita på. På den punkten har Olle Svenning i Aftonbladet helt rätt. Man ska inte ha några som helst kontakter med den här typen av människor, vare sig de kommer från Säpo, dagens motsvarigheter till KGB och GRU, CIA, DIA (största US-amerikanska underrättelsetjänsten), danska PET eller tyska författningsskyddet.

Även andra svenska journalister kontaktades alltså kan man förstå av Svenning. Det var alltså en vanlig arbetsmetod för sovjetiska spioner och är förmodligen en vanlig arbetsmetod bland agenter och säkerhetsmän från alla möjliga länder även idag. En annan metod är att kontakta olika unga vänsteraktivister på olika sätt och vis. Det händer idag och det har alltid hänt. Åsa Linderborg kontaktades exempelvis av underrättelsemän som 17-årng på Världsungdomsfestivalen i Moskva 1985.

Intressant?
Bloggat: Ulf Bjereld, Motbilder, Daniel Scythe, Morgans blogg,
Borgarmedia: EX1, 2, SVD, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark