Det har jag skrivit många gånger tidigare. Vård som syftar till att maximera vinster och minimera köer kommer ofelbart att leda till en vård som är bra för rika och dålig för fattiga. För ett sätt att avskaffa köer är att se till att inte alla har råd med vård. Då minskar både efterfrågan och köer. Men till priset av att en del inet får den vård de är i behov av och dessutom till högre kostnader. Göran Rosenberg beskriver det hela fint i DN:

Köerna kan bara avskaffas om tillgången på vård styrs av efterfrågan, men i ett offentligt och solidariskt finansierat vårdsystem är det inte efterfrågan som styr utan behovet. Behovet bestäms av medicinska bedömningar och prioriteringar inom ramen för vad den offentliga finansieringen tillåter, efterfrågan bestäms av vad kunden/patienten vill och kan betala för.

I ett efterfrågestyrt vårdsystem kan den som är rik efterfråga mer vård än den som är fattig, i ett behovsstyrt system gäller andra fördelningsprinciper. Den som pläderar för att efterfrågan i högre grad ska styra tillgången på vård pläderar i praktiken också för att den offentliga och solidariska finansieringen i högre grad ska ersättas av enskilda plånböcker och försäkringar.

Vårdköer är givetvis ett ont och bör så långt möjligt minimeras, men helt avskaffas kan de bara till priset av solidariteten.

INTE HELLER kommer vårdkostnaderna att sänkas när vinsten driver vården, snarare tvärtom. Dels är det vad de flesta jämförelser mellan vinstdriven och icke-vinstdriven vård visar, dels ligger det i sakens natur. En vård som drivs i syfte att generera vinst har ett egenintresse av att efterfrågan på vård ökar, att marknaden för vård expanderar, att en allt större andel av våra resurser spenderas på konsumtion av vård.

Med vinsten som vårdens drivkraft uppstår ett vårdindustriellt egenintresse av att identifiera ständigt nya vårdbehov och introducera ständigt nya mediciner och lansera ständigt nya behandlingsmetoder – också när förbättringarna i vårdresultatet är marginella i förhållande till kostnaderna.

Med vinsten som drivkraft i vården uppstår kort sagt en konflikt mellan samhällets intresse av att förebygga och begränsa konsumtionen av vård (ökande vårdkonsumtion som tecken på ohälsa) och vinstdrivna sjukvårdsinvesterares intresse av att öka den (ökande vårdkonsumtion som affärsnödvändighet).

Vinsten i sig är kanske inte problemet med vinstdriven vård. Utan det faktum att vinsten är målet med verksamheten i privata vårdföretag är problemet. När vinsten är målet, vilket den ju alltid är i privata kapitalistiska företag, så kan den maximeras på vilket sätt som helst. Genom onödiga vårdinsatser, ingrepp som inte behövs, långa vårdtider och annat kan också vinsten inom vården öka. Genom att prioritera vård av lättbehandlade medelklass- och överklasspatienter så kan också vinsten öka.

Och det är just vad som händer när vårdcentralerna privatiseras i det som så falskt kallas för ”vårdval”. Vinstintresset gör att vården flyttar till områden där folk med mer pengar och enklare åkommor bor så att företagen kan maximera vinstern i kända kapitalistisk profitjaktsanda.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

  • Share/Bookmark