Men vi får väl se vad KU säger. Jag anser att det vore olykcligt om KU skulle tolka kulturministerns uttalande som ett brott mot regeringsformen.

Att jag anser att min åsikt är klokare är ju ganska normalt. Så länge ingen kan ge vettiga argument för att en regeringsmedlem inte ska få säga sin åsikt så tycker jag ju att min åsikt är kolkare och vettigare. Att det eventuellt är ett brott mot RF är ju inget argument. Det betyder ju bara att jag, beroende på KU:s tolkning, måste döma ut skrivningarna i RF kring detta.

I konstitutionell rätt anses RF 11.7 syfta på just ”direktiv”. Som du säkert inser finns det inget annat sätt att ”bestämma” på. Eftersom jag enligt dig är ”expert” behöver jag inte visa på något prejudikat – det är de som inte är det som behöver prejudikat .

Men du kan ju titta på t ex KU:s betänkande från 98/99 (jag har inte Erik Holmbergs/Håkan Strömbergs/Nils Stjernkvists texter hemma) där det står som följer:

”11:7 RF lyder som följer: Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommunens beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag. Med myndighetsutövning avses beslut eller åtgärd som ytterst är ett uttryck för samhällets
maktbefogenheter eller den statliga överhögheten
över medborgarna i deras egenskap av
samhällsmedlemmar (prop. 1972:5). Sådana beslut
eller åtgärder kan avse den enskildes rättigheter
eller skyldigheter enligt viss lagstiftning, t.ex.
avseende socialtjänsten eller skattelagstiftningen. Med ärenden som rör tillämpning av lag avses inte
bara ärenden i vilka viss av riksdagen beslutad lag
tillämpas utan även ärenden som avser tillämpning av
föreskrifter till lagen som regeringen kan ha
utfärdat med stöd av 8:13 RF (prop. 1973:90).Innebörden av 11:7 RF är enligt Petrén-Ragnemalm
(a.a.) att regeringen förutom inom hela fältet för
generellt inriktad verksamhet, såsom planering och
budgetarbete, kan ge direktiv om
förvaltningsmyndighets faktiska handlande i särskilt
fall och om handläggningen av konkreta ärenden, i
den mån dessa varken avser lagtillämpning eller
myndighetsutövning.”

Notera särskilt hur just lagtillämpning (och självklart myndighetsutövning) undantas från möjligheten att ge någon form av styrande direktiv. frågan är alltså om kulturministerns uttalande är att uppfatta som ett direktiv. Det har jag aldrig sagt att det är, men att det befinner sig i gråzonen. Och att det är dessutom är olykligt ur politisk synvinkel eftersom frågan är mycket het och man därför som minister bör vänta med att tolka lagen tills ärendet är klart./VS

“7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.”

Du är ju expert och bör i så fall visa på nåt prejudikat med den innebörden som du hävdar. Kan du inte det har jag i sak lika rätt som du. Och rent åsiktsmässigt har jag en klokare och bättre uppfattning.

Kulturministerns yttrande är i gråzonen till ministerstyre eftersom det är hennes departements område och hon uttrycker en åsikt om hur ärendet bör sluta när det väl är slutbehandlat. Regeringsformens paragraf uttalar sig inte om ”beslut” som ni diskuterar utan om påverkan genom att ge direktiv till myndigheten att hantera ärendet på ett visst sätt. En minister kan aldrig fatta beslut i myndigheternas ärende, det är konstitutionellt omöjligt. Däremot kan ministern försöka påverka ärendets handläggning genom någon form av direktiv. Det är vad de skulle kunna vara fråga om här.

Så enkelt och så svårt är det.

VS

Det är denna typ av ”ankdammsbeteende” som skapar oförtjänt politikerförakt och säger väl egentligen mest om miljöpartiet.

Det är stor skillnad på att ha en åsikt om fildelning kontra TPB-målet även om skillnaden i praktiken är hårfin. Vad jag däremot efterlyser är en rejäl och grundläggande utläggning från ex. fru Adelsohn om varför hon tycker som hon tycker. Om inte annat för att det är god underhållning att se ”skin deep”-övertygelse blottläggas…

Jag tycker nog ändå att Jesper har en poäng, som minister är man en del av den verkställande makten och bör tänka på hur man formulerar sig. Samtidigt har Max rätt- myndigheten vet att lagen gäller, inte en ministers tyckanden.

Problematiskt blir det om politiker blir populistiska och i det enskilda fallet (säg en flykting som hotas av utvisning) står upp för denne, men håller tyst om att de lagar man varit med och stiftat bara verkställs av byråkratin.

Så här är det formulerat:

”7 § Ingen myndighet, ej heller riksdagen eller kommuns beslutande organ, får bestämma, hur förvaltningsmyndighet skall i särskilt fall besluta i ärende som rör myndighetsutövning mot enskild eller mot kommun eller som rör tillämpning av lag.”

http://www.riksdagen.se/templates/R_PageExtended____6083.aspx

Politiker är ju politiker, och att snacka är ju deras främsta uppgift som företrädare för sina partier och deras väljare.

Om domare och nämndemän påverkas av en ministers uttalanden så är det de som ska bytas ut, inte ministern.