Idag firas minnet av de armenier som mördades av den osmanska regimen år 1915. Just denna dag brukar man anse att startskottet för massakern av armenier ägde rum.

Grunden till folkmordet på armenierna lades dock långt tidigare och dessutom lite längre norrut. Det handlar om Rysslands erövring av stora delar av det osmanska riket och det handlar det osmanska rikets gradvisa sönderfall både i Europa och Mellanöstern.

På 1770-talet erövrade Ryssland krimtatarernas områden och på 1800-talet erövrades Kaukasus, däribland det som idag är Georgien, Azerbajdsjan och Armenien. Krimtatarerna förtryckets därefter mycket hårt såväl under de ryska tsareran som under Stalintidens regim. Över 2 miljoner muslimer fördrevs från Kaukasus av Ryssland mellan 1828 och 1920, abchazer, tjetjener, tjerkesser och många andra folk. Dessa flydde i stor utsträckning till det Osmanska riket, närmare bestämt Anatolien, det som i princip är det nuvarande Turkiet. 1/3-del av de fördrivna dog på vägen.

Samtidigt så flyttade Ryssland in kristna slaver i Kaukasus och armenier i det som är det nuvarande Armenien, ett område som 1828 hade 80% muslimsk befolkning. Armenierna utlovades en egen stat av Ryssland om de stödde landet i kriget mot det Osmanska riket. 1877-78 erövrade Ryssland östra Anatolien med stöd av armenierna. Men på Berlinkongressen 1878 så tillerkändes Turkiet återigen de av Ryssland erövrade områdena genom att Västmakterna med Tyskland i spetsen vill ha det så. Armenierna fick inga garantier om skydd eller något eget land. Armenierna utgjorde omkring 20% av befolkningen i de turkiska provinser som anses vara delar av Armenien (Van, Bitlis, Mamuretulaziz, Diyarbakir, Sivas och Erzurum). De var alltså en minoritet inom sitt bosättningsområde i motsats till andra nationaliteter som bröt sig loss från det osmanska riket, såsom exempelvis greker, serber och bulgarer. I Bitlis utgjorde armenierna mer än 30% av befolkningen och det var provinsen med den högsta andelen.

Armenierna bildade snart två egna befrielserörelser, Hunchak och Dazhnak. Det första var en marxistisk organisation bildad i Ryssland och väst. Den andra, mer nationalistiska, bildades 1890 i Tbilisi i Georgien.

I Bulgarien ledde samtidigt bulgariska massakrer på muslimer till en motreaktion från osmanska riket som ledde till en rysk invasion i vilken 17% (260 000) av den turkiska befolkningen i området dödades. Ytterligare 34% av den turkiska befolkningen fördrevs från Bulgarien.

Armeniska gerillaförband organiserade från 1894 uppror i östra delarna av Anatolien och många oskyldiga muslimska bönder dödades, däribland många kurder. Osmanska riket rekryterade därför främst kurder till de specialförband som fick i uppdrag att göra motattacker mot armeniernas gerillarörelser och dessa trupper mördade i sin tur oskyldiga kristna bönder, bland annat i en del massakrer. Omkring 40 000 enligt vissa källor och 300 000 enligt andra, armenier beräknas ha dödats. När armenierna inledde sitt gerillakrig hade man förväntat sig stöd från väst, kanske i form av en invasion av det Osmanska riket, men detta uteblev helt.

Av olika skäl hade dessutom armenierna vid tidpunkten en bättre utbildning än många andra folk i regionen. Detta bland annat på grund av missionärer från US-amerikanska kyrkor som öppnade skolor för kristna. I det Osmanska riket hade också armenier sen lång tid tillbaka en priviligierad sitaution och traditionellt var många höga ämbetsmän i staten armenier. Denna position förlorades gradvis under 1800-talet och i och med den bättre utbildningsnivån kom många armenier därför att utvandra, framförallt från Erzurum-provinsen.

1914 började så första världskriget i området genom attacker tvärs över gränsen mellan Osmanska riket och Ryssland. Armeniska friskaror på Rysslands sida härjade också i östra Anatolien. I april 1915 intogs delar av Van-området av armeniska rebeller som sedan fick stöd av ryska trupper. Under denna operation brändes staden Van:s muslimska delar ner och vanliga oskyldiga kurder mördades i en massaker utanför Van. När osmanerna senare återerövrade området hämnades de kurdiska soldaterna massakern genom att massakrera oskyldiga armenier. Samtidigt förbjöds en del armeniska organisationer och många ledare fängslades.

Det beslutades den 24 april 1915 att armenier skulle förvisas till det som idag är nordöstra Syrien för senare vidarbefordran till Mesopotamien (dagens Irak) och södra Syrien. Förvisningsbeslutet togs då den osmanska regeringen var övertygad om ett massivt armeniskt uppror i Kilikien vid den turkiska sydkusten. Det är denna fördrivning av armenier från alla delar av Anatolien som anses vara folkmordet på armenierna.

1916 anföll Ryssland och erövrade stora delar av östra Anatolien, men den ryska revolutionen satte stopp för avancemanget och trupperna drogs tillbaka vilket ledde till att Osmanska riket under 1918 återtog hela östra Anatolien.

Osmanska riket kapitulerade dock 1918 för västmakterna och armenierna krävde då att få ett eget land i östra Anatolien. Engelsmännen som besatt regionen Kars-Ardahan i östra Anatolien lämnade över det hela till den nybildade republiken Armenien vilket ledde till att mellan 250 000 och 400 000 muslimer fördrevs. Den nybildade turkiska staten gick till motangrepp och återerövrade områden varvid flera hundra tusen armenier fördrevs och gränserna blev de som vi har idag mellan Turkiet och Armenien.

När det gäller folkmordet är det klarlagt att armenier fördrevs och att mängder dog på vägen, det finns olika siffror som menar att det dog 200 000 (Turkiets uppgifter) eller 1-2 miljoner (armeniska uppgifter). Förmodligen ligger antalet döda under fördrivningarna/dödsmarscherna nånstans däremellan, omkring 600 000 till 800 000 brukar var siffror som används av många historiker. Omkring 200 000 överlevde marscherna.

Förföljelserna kom också att drabba den andra stora kristna gruppen i sydöstra delen av nuvarande Turkiet, assyrier/syrianer.

Min uppfattning är också att det ska betraktas som ett folkmord och som folkfördrivning samt att Turkiet bör erkänna detta innan de tillåts bli medlemmar i EU. Men helt klart är också att ingen sida kan sägas vara helt oskyldig när det gäller folkfördrivningar i östra Anatolien och Kaukasus under 1800 och 1900-talen.

Källor i övrigt:
Anders Björnsson, Osmanerna rike – ett försummat europeiskt arv, 2004
Ingmar Karlsson, Europa och turken, 2007
Timothy Botswain och Colin Nicolson, Historisk guide till Grekland, 2000

Karta som visar var folkmordet skedde:

Intressant?
Läs mer: Mana,
Borgarmedia: DN1, 2, 3, 4, SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark