Frågan är då varför så många kulturarbetare är så konservativa att de motarbetar teknisk utveckling hela tiden och varhelst den dyker upp.

En sak är att de företag och bolag som tjänar pengar på en viss teknik och en viss distributionsform har svårt att acceptera ny teknik och nya konsumtionsmönster. Det är lätt att förstå varför, även om det ofta är ett meningslöst motstånd som är dömt att misslyckas. Förändras inte bolagen med tekniken går de under. För tekniken förändras oavsett om storföretag, musikindustri och filmindustri vill det eller ej.

Men det är svårare att förstå artisterna, kulturarbterna. De borde ju vara inställda på framåtskridande, utveckling osv. Ofta är det ju vad många kulturarbetare också hävdar att de är. Men samtidigt så ser vi dem gång efter gång gå mot ny teknik och nya möjligheter för kulturen. Gå mot nya möjligheter för kultur att nå fler.

Kulturarbetare och artister kan alltså sägas motarbeta sig själva i sin rädsla för att inte tjäna lika mycket pengar i framtiden. För det intressant är ju att det ofta är de artister, kulturarbetare som inte har några problem att försörja sig som hojtar om inkomstbortfall ständigt och jämt, så fort det kommer ny teknik eller nya distributionsformer. Undantag finns förstås, men i stort verkar detta stämma.

Många kulturarbetare är, istället för att vara öppna, radikala, moderna och framåtsyftande, slutna och bakåtsträvande, konservativa och omoderna.

Intressant?
Bloggat: Copyriot, Falkvinge, Stenudd,
Borgarmedia: DN, AB, IDG1, 2, 3, 4, 5,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

  • Share/Bookmark