Sen måste jag säga att åtminstone Timbro är avsevärt mycket mer av frifräsare gentemot de borgerliga partiernas linjer än vad LO är frikopplade från sossarnas politik. Det är inte ofta LO kommer med idéer, förslag eller publikationer som ligger speciellt långt från den socialdemokratiska huvudfåran. Svenskt näringsliv är kanske inte lika häftiga, men å andra sidan finansierar de ju Timbro.

Sen får vi se hur sammarbetet mellan LO och S klarar kriser som denna. Annars är det självklart att en fackförening är byråkratisk. Det handlar om att hålla reda på varje lag, reglering, företag som bryter mot dem och hur medlemmarna har det. Det blir en sabla massa byråkrati till sist, vare sig man vill eller ej. Vet dock inte vad det har med saken att göra.

Jag är inte särskilt LO positiv, men det gäller framförallt ledningen. Det vore roligt om Lundby-Wedin fick avgå så man såg att medlemmarna faktiskt hade inflytande.

Sen har Mats en poäng. För alla relevanta syften, så är LO mer eller mindre lika med socialdemokraterna.

Där rör du vid något viktigt. LO ÄR Socialdemokraterna. Det är ju för fasiken samma folk som sitter i toppen av båda organisationerna.

Visst stöder Svenskt Näringsliv och M varandra, men inte på ett sätt där man inte kan kritisera den ena utan att samtidigt kritisera den andra. Man håller sig liksom på sunt avstånd från varandra.

Men t ex är det ju uppåt väggarna att ha personvalslistor som moddas om av olika grupper inom partierna, istället för att platser sätts av direkta medlemsomröstningar. Särskilt i dessa IT-tider då det är extremt lätt att nå ut till folk för att få underlag för olika beslut. Samma sak om partierna har för utslätad politik; Medlemsomröstningar och input från lokalavdelningar är lätt att fixa idag, det finns ingen riktig anledning till att man inte plockar in sådana opinionsyttringar och gör nåt av dem, utom just viljan att bevara status quo.

Medlemmarna har chans att avsätta styrelsen om de vill. Och blir trycket för stort kommer Lundby-Wedin att avgå. Det är inte Sovjet.