Artiklar om Upploppen i Rosengård

  1. Konflikten i Rosengård – stöd folket i stadsdelen
  2. Det här med våld – Rosengård, Grekland och Irak
  3. Det här med islam och moskén i Rosengård
  4. Socialt uppror, integration eller bara skitungar?

Jag anser att man kan förstå vad som händer i Rosengård. Huruvida skadegörelsen och våldet är konstruktivt eller inte är egentligen oväsentligt. Det viktiga är att förstå varför och därefter försöka åtgärda orsakerna. Jag ska citera min blogggkollega i Malmö, Ronny Åkerberg, på bloggen Röda Malmö, när det gäller bakgrund och bakgrundsförståelse:

Borgarsamhället skördar bara vad det har sått. Fattigdom, arbetslöshet, trångboddhet, diskriminering och urholkad välfärd – nu flyr man från sitt ansvar och vill lägga skulden på barn och ungdomar som farit illa. ”De borde skämmas”, utropar Skånska Dagbladet idag, men det är inte politiker och överklass man åsyftar utan de marginaliserade och frustrerade ungdomar som inte vet hur det ska uttrycka sin förtvivlan.

Det är bakgrundsorsakerna i korthet. Men den del debattörer menar att det inte är ungdomarna i Rosengård som protesterar med hjälp av våld och sakdegörelse. Detta utifrån det faktum att det gripits/omhändertagits tillresta aktivister på plats i Rosengård. Men det framgår inte om de tillresta bor i andra förorter eller om de på något sätt ens gjort sig skyldiga till våldsanvändning. De beskrivningar som finns, i exempelvis Kvällsposten, tyder också på att det inte alls är autonoma eller AFA som blandat sig i bråken i Rosengård. Det kan ju faktiskt vara så ändå, men är det nån som tänkt på att de autonom aktivisterna, om de verkligen fanns i Rosengård, faktiskt kan vara boende i Rosengård, i Hermodsdal eller nåt annat liknande område. Det är i Göteborg vanigt att aktivister på vänsterkanten bor i Hjällbo, Hammarkullen, Biskopsgården elller Bersgjön. Det är säkerligen likadant i Malmö.

Röda Malmö presenterar dessutom två andra tolkningsmöjligheter med detta med tillresta ungdomar:

”Utomstående”, kallar man de ungdomar som kommer från andra liknande områden. Men här finns inga utomstående, Rosengård angår oss alla. Kanske är det skrämmande för överheten om ungdomar från andra marginaliserade områden som t ex Hermodsdal eller Kroksbäck upptäcker att de har intressen gemensamma med ungdomarna i Rosengård?

Det sägs att så kallade autonoma ungdomar också blandar sig i leken. Tänk om det pågår ett integrationsprojekt här? Tänk om det knyts kontakter mellan ungdomar från olika områden och med olika bakgrund? Tänk om de lyckas med något som inte borgarsamhället har klarat av? Det var förstås inte detta som överheten hade tänkt sig med allt vackert snack om integration samtidigt som man gör människor arbetslösa och ökar misären i samhället. Kanske växer det nu fram en integration underifrån, en integration som på sikt kan bli mycket farligare för borgarna än den lilla kravallungen i Rosengård? Då är det som händer nu bara att betrakta som en liten förövning.

Man kan förstå våldet i Rosengård, varför det händer osv. Det finns många fler tolkningar av händelseförloppet än den gängse borgerliga och det är en minimal chans att borgerlig media faktiskt får saker och ting rätt. Det är först när man förstår som man kan åtgärda saker. För förstår man inte kommer åtgärderna att bli fel och situationen att förvärras.

AFA i Malmö å sin sida gör också en bra analys:

Herrgården är ett område i Rosengård som länge varit eftersatt. Förskolor vågar inte låta sina barn leka ute på en del av innergårdarna bland annat på grund av öppna brunnslock och livsfarliga elledningar som får hänga fritt. De människor som bor på Herrgården får inte gehör för sina klagomål angående standarden på lägenheterna och den bristande utemiljön. De tre hyresvärdarna i området Contentus, Newsec och MKB har tillsammans med Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (s), Rosengårds stadsdelspolitiker och Hyresgästföreningen bildat en arbetsgrupp kallad Herrgårdsgruppen. Malmö är uppbyggt av olika stadsdelar, som ser väldigt olika ut. I vissa områden på Rosengård, som till exempel Herrgården, bor många personer med utländsk bakgrund. Malmö stad ser det som ett problem att området är trångbott och att folk är segregerade. Ytterligare skuld läggs på de boende i området genom att hyresvärdarna konsekvent skyller slitaget på hyresgästerna, istället för den totala bristen på underhåll som kännetecknat stadsdelen under lång tid. Vad är politikernas lösning på problemen?

[...]

Stadsdelens politiker och polisen är livrädda för att de oroligheter som nu pågår på Rosengård skall sprida sig till andra delar av Malmö. Händelser som de på Rosengård kommer att fortsätta blossa upp så länge det pågår en nedrustning av fritidsverksamheten runt om i Sverige. Detta är ingen ordningsfråga som kan lösas med batonger och pepparspray, det är ett socialt problem som politikerna själva har skapat. Nu när de målat in sig i ett hörn försöker de desperat rikta uppmärksamheten åt andra håll. Så tacksamt då att ytterligare en gång lägga skulden på de många ungdomar som bor i stadsdelen.

Det är uppenbart att politikerna inte kan lösa problemen dom själva skapat. Att inte heller media är intresserade av att belysa de faktiska problem som klassamhället skapar är inte så förvånande. Det säljer helt enkelt inga lösnummer. Allt fint prat om en demokratisk dialog fungerar så länge folk håller käften och är nöjda med det lilla dom får. Den välfärdspolitik som politikerna säger sig vilja föra är ett hån mot arbetarklassen Den enda möjligheten till förändring är självorganiserng. Inga av de rättigheter som arbetarklassen åtnjuter idag har varit gratis, de har kommit till stånd tack vare egna initiativ underifrån genom kollektiv kamp. Detta oavsett om det handlar om rätten till en dräglig arbetsmiljö, meningsfulla fritidsaktiviteter eller bostäder fria från kackerlackor.

Det är klart att borgerliga tidningar och borgerliga skribenter inte vill se det systematiska förtrycket mot arbetarklassen och misskötseln av arbetarklassbostadsområden. För det vore att erkänna att det kapitalistiska systemet inte kan tillfredställ alla människors behov. Att kapitalismen skapar ett segregerat klassamhälle med stora orättvisor. Istället fokuserar man på spektakulära händelser eller individuella perspektiv som inte skapar förståelse eller presenterar några egentliga möjligheter till lösningar. Vissa, som Ilmar Reepalu, drar dessutom rent rasitsiak slutsatser av det hela, som leder till att fri bosättning avskaffas.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Föregående artikel i serien
  • Share/Bookmark