Så kan man sammanfatta två debattartiklar i DN. En handlar om att försvarets personal sysslar med allt annat än militär verksamhet:

I Karl Ydéns avhandling ”‘Kriget och karriärsystemet”, som försvaras i dag vid Göteborgs universitet, visas hur Försvarsmaktens verksamhet underordnas karriärsystemets logik. En överstelöjtnant i armén citeras: ”Det uppfattas viktigare att ha en process där det tar över tjugo år att vaska fram en chef, än att organisationen som helhet mår bra, och att vi kan producera det vi är satta att producera.”

Resultat av karriärfokuseringen syns på flera plan. Vid enheter som utbildar soldater är det påfallande ofta brist på officerare, för den enda vägen till bättre lön går via befordran in till skrivborden i den militäradministrativa apparaten. Endast en minoritet av officerare arbetar konkret med soldatutbildning. Försvarsmakten har svårt att mobilisera en enda insatsklar bataljon med tillräcklig kvalitet medan tusentals officerare är sysselsatta i administrativt arbete, som de dessutom ofta saknar relevant kvalificerad utbildning för. Sverige har mer än dubbelt så stor andel officerare i högre grader som våra grannar Finland och Danmark. Officerskårens möjligheter till avlönad vidareutbildning, karriär, status och belöningar väger tyngre än Försvarsmaktens mål och effektivitet.

Utöver detta satsar försvaret stora pengar på allehand kringaktivitteter, gay pride, reklamkampanjer med oklart syfte, genusforskning osv. En del av dessa saker är ju bra och vettiga, men frågan är om försvaret ska betala för dem. Det verkar inte riktigt vara en militär myndighets ansvar.

Samtidigt skriver försvarsministern att vi idag inte har ett förvsra som kan försvara Sverige. Tror jag det. Officerarna sysslar ju med karriärplanering istället för militär verskamhet. Med skrivbordsjobb istället för med utbildning av soldater. Det är klart att ingenting fungerar då. Jag misstänker att den vettiga lösningen vore att lägga ner försvaret helt Förmodligen är den lösning som skulle innebära störst säkerhet för Sverige om det skulle bli krig. I vilket fall som helst är en yrkesarmé, som verkar vara Tolgfors lösning, det sämsta förslaget. Kan vi inte ha värnplikt bör vi inte ha nån militärmakt alls.

Han vill också utöka övervakningen av den svenska befolkningen genom att hemvärnet ska göras om till en övervaknings och kontrollorganisation. Det påminenr inte lite om STASI:s när av informatörer i DDR. Det är en lösning i sann FRA-lags anda och naturligtvis helt oacceptabel. Tolgfors förslag bör förkastas och stoppas i papperskorgen. Jag tror inte det löser ett enda av försvarets problem, istället blir det etter värre med en yrkesarmé.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark