Det säger ekonomilektor Daniel Ankarloo i tidningen ETC. Han menar att den här typen av kriser är ett naturligt inslag i kapitalismen och vill vi bli av med dem för alltid så får vi göra oss av med kapitalismen. Han menar vidare att det som händer nu, när stater går in med stora pengar är att staterna försöker rädda kapitalismen. Samtidigt pekar han på dagens problem, en svag arbetarrörelse i världen, vilket gör att något egentligt alternativ faktiskt inte finns. Kapitalismen är därför inte hotad. Istället lurar fascismen i vassen, precis som efter börskraschen i slutet av 1920-talet:

Kommer kapitalismen att gå under nu?

– Nej, det kommer den inte att göra. Det som går under nu, det är nyliberalismen som ideologi, men inte som ordning. Nyliberalismen går in i en annan fas och tar hjälp av staten. Gamla hökar som George Bush går till staten för att rädda bankerna. Krisen är en dödsstöt för idén om att staten inte har en funktion, idén om en offentlig sektor kommer kunna bita sig fast. Men kapitalismen kommer inte gå under – tvärt om! Det som händer nu är en räddningsaktion för kapitalismen. Det finns heller ingen annan rörelse som kan ta över. Det som är farligt med vår tid är att det inte finns någon starkt arbetarrörelse som kan ta över och att det då ökar risken att någon annan gör det, i värsta fall fascismen.

Jag håller förstås med Daniel Ankarloo och det finns fler som gör det, exempelvis Charlie Post, från amerikanska Solidarity, som skriver:

IS THE BANKING crisis the end of capitalism as we know it? Put simply, no. Capitalism cannot avoid periodic short-term and long-term crises of falling profits and economic stagnation. However, as Marx pointed out over 150 years ago, capitalism has internal mechanisms — driving down wages, reorganizing work, massive bankruptcies — that allow it to recover from these crises. There will be no “final” economic crisis of capitalism — it will have to be overthrown.

[...]

But the growth and collapse of fictitious capital — what Marx called the “circulation of property rights” — is a feature of every capitalist business cycle. As the business cycle passes its peak, capitalists look for new profitable investments. Because profits are slipping in the production of goods and services, capital flows into financial instruments that are claims on future wealth — speculative bets that the economy will continue to grow. Financial bubbles inevitably burst as slowing economic growth in the real economy reduces the value of the assets –- such as housing – upon which fictitious capital rests. The results are all too familiar — investor panic, sharp drops in the prices of stocks and other financial instruments, and a rising tide of bankruptcies in the financial sector.

Det hela handlar alltså om en klassisk kapitalistisk kris. En av många de senaste årtiondena, börskraschen 1987, dot.com-bubblan, den svenska bankkrisen på 1990-talet, finanskraschen i Asien osv. Dvs det hela är inget nytt eller överraskande, utan ett normalt inslag i ett kapitalistiskt system som arbetarklassen och fattiga människor får betala för.

Läs mer: Vems fel är kraschen, Förnöjsamhet som dygd, När marknadsmyterna faller, Is Another Debt Crisis in the Offing?, Recession’s Mounting toll, Working harder and falling behind, Tightening a belt with no notches left, Har kapitalismen fått fnatt?, Wall Street skickar notan till Main Street,

Intressant?
Bloggat: Kildén & Åsman, Ekonomikommentarer, Esbati,
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, DN4, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, VA1, VA2, AV1, AV2,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark