Det finns om jag ser det väldigt få acceptabla skäl till att inte publicera det dokumentet (DeepEditions skäl duger för mig, Isabella Lunds är okej då hon är i en utsatt position. Men varken Marys, Emmas eller dina argument duger.

Och jag har precis som du alltid i hela mitt liv varit obekväm för de som har makten bl.a. som fackligt aktiv, och jag har motarbetats med diverse medel för att jag vågat stå upp för rättvisa.

Risken att hamna i fängelse är nog för många ganska så hypotetisk men för mig är den verklig, jag har kollegor som suttit i isoleringscell pga misstänkt koppleri, för att de bokat en kund till en kollega. Jag får mail som jag märker inte är skrivna av personer som är i branschen, mail som är mycket brottsprovokativa och som verkar ha som syfte att sätta dit mig. Förra hösten blev jag rädd att bli hemlös då jag utsattes för hot.

Det är viktigt att människor förstår hur mycket det kan kosta bara att kämpa för mänskliga rättigheter i det här landet. Det är viktigt att HAX uppmärksammas så att vanliga människor förstår att kampen mot FRA, för demokrati och yttrandefrihet inte är så lätt och enkel. Att vi faktiskt idag lever i ett samhälle där människor av rädsla inte vågar agera.

Men det kan i extrema situatioenr får katastrofala konsekvenser. I det lilla kan vi se hur det gick i Billdal när det skulle byggas ett vårdhem för missbrukare där. När inte de som var för detta vågade tala ur skägget (däribland den lokale prästen) så innebar det att byggnaden brändes ner till slut. (Uppdrag Granskning och sång av Stefan Sundström)

Jag ska göra en jämförelse: jag var tidigare präst och hade tystnadsplikt – en lagstadgad vid fängelse. Jag jobbade som ungdomspräst och hörde många saker som man annars borde anmält, eller pratat med myndigheter om: om jag inte varit under min tystnadsplikt. Problemet för mig i det här fallet var att jag inte alltid var bunden av denna: exempelvis om jag hörde något som inte var under ”själavårdande former” så var det min rätt att anmäla detta. Dock valde jag de flesta gånger att inte göra det – eftersom det skulle ha förstört tilliten hos de ungdomar som kom till mig och under samtal berättade om det som de inte berättade för någon annan: eftersom de visste att jag var tyst.

Den här frågan är samma sak för min del: mina kunder väljer att öppna upp företagskritiska saker för mig för att jag ska kunna göra mitt jobb för deras marknadsstrategier ännu bättre – men det kräver att jag håller på en hög grad av sekretess när det exempelvis gäller de dokument jag får i min hand. Om jag därför skulle återpublicerat det här dokumentet skulle vissa kunder; trots att det är två skilda saker och jag egentligen endast står under sekretess i det ena fallet (precis som med min ämbetstystnadsplikt), skulle kunna uppleva att jag likaväl skulle kunna publicera deras papper eftersom jag uppenbart inte bryr mig om hemligstämplar och sekretess när det gäller ”rikets säkerhet”. Att behöva ta den diskussionen med kunder och delägare orkar jag inte just nu. Och ser inte som produktivt i mitt fall.