I försvaret av sina privata intressen missar Wiehe totalt målet och förnekar i praktiken sina vänsteråsikter. Hans ståndpunkt är ett försvar för kapitalism och äganderätt. Läs varför:

  1. Allt mitt är ditt – de två liberalismerna, del 1
  2. Allt mitt är ditt – de två liberalismerna, del 2
  3. Allt mitt är ditt – övervakning och inlåsning, del 1
  4. Allt mitt är ditt – övervakning och inlåsning, del 2
  5. Allt mitt är ditt – Vänster om immaterialrätten, del 1
  6. Allt mitt är ditt – Vänster om immaterialrätten, del 2
  7. Allt mitt är ditt – Vänster om immaterialrätten, del 3

och

Kultur – för vem, av vem och varför?

Två citat från det sista inlägget:

Det är med upphovsrätt skapar en debatt som ofta handlar om hur de som producerar kultur ska kunna få betalt för sitt arbete. Men detta är en felaktig syn på det hela. Den synen förutsätter nämligen att man accepterar kapitalismen och marknaden. Den förutsätter en syn på människan som innebär att en människa bara producerar något om hon får betalt. Dvs man arbetar bara om det finns ekonomiska incitament till detta. Det är förresten den synen som präglar regeringens så kallade ”arbetslinje”.

Jag tror att detta synsätt är helt felaktigt. Det finns många andra anledningar för människor att arbeta, att producera saker, att konstruera och att uppfinna än ekonomiska incitament. Sånt som nyfikenhet, övertygelse, vilja bli en kändis, sätta rekord, känna nöjet i att bara få uttrycka sig.

och

I själva verket måste vi fråga oss hur vi kan göra det möjligt för folkflertalet att bli kulturproducenter om de vill. Utan att behöva ställa krav på att tjäna pengar på sitt kulturskapande. Jag ser immaterialrätten, i form av patent- och upphovsrätt till kulturella verk som ett hinder för detta. Jag ser också det nuvarande systemet med löneslaveri i kapitalistiska företag som ett hinder. För att det ska kunna bli möjlighet för alla att välja ett liv fritt krävs alltså att sådant som förhindrar detta, såsom upphovsrätt, patent och löneslaveri avskaffas.

Naturligtvis betyder det att viss, idag till viss mån privilegierade grupper, kommer att mista privilegier. Detta gäller grupper som författare, TV-producenter, musiker, kompositörer, regissörer, speluppfinnare, programmerare och många andra. Vidare betyder det att den fackliga rörelsen måste bli mer politisk, mer inriktad på att motverka alienationen i arbetet. Mer inriktad på att motverka löneslaveriet. Den fackliga rörelsen måste tydligare kämpa för ett annat samhälle, inte bara för att ta del av pengarna i det nuvarande kapitalistiska. Det betyder också att kampen för kortare arbetstid måste upprioriteras.

Wiehe har fel och är fel ute. I alla fall om han vill vara vänster. Hans motvilja mot fildelning är motsatsen till den som musikrörelsen stod för (notera att musiker fick betalt för de flesta spelningar, medan vi som ordnade spelningarna aldrig hade betalt) enligt min uppfattning. Så det var si och så med solidariteten från musikerna på den tiden som jag ser det och kommer ihåg det. Inte heller var det så att speciellt mycket pengar från de framgångsrika banden gick till småband. Wiehe måsta fantisera. Min bild är en helt annan och jag var aktiv på det största spelstället, Sprängkullen i Göteborg.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

  • Share/Bookmark