Då menar jag inte hur vi ska kunna jävlas med FRA och liknande saker. Inte heller hur vi kan få in ett parti som blir vågmästare. Eller om fortsatta protester. Sånt är naturligtvis bra. Men inget detta inlägg ska handla om. Utan det ska handla om hur man kan förändra det politiska systemet så att sånt här inte ska kunna hända igen. Dvs att politiker blir invalda på vissa ståndpunkter och sen när karriären och de goda inkomsterna hotas viker man ner sig och slutar försvara de ståndpunkter man valdes för borde förhindras att hända igen. Det är svårt att begära att alla människor ska ha det kurage som min italienska partikamrat Franco Turigliatto hade, eller ens ha så mycket kurage som Camilla Lindberg visade i den svenska riksdagens FRA-omröstning.

Därför behövs ett system som kan förhindra sådant ruttet agerande som vi såg från Fredrik Federley, som kan skydda en sån som Karl Sigfrid från trakasserier så att han kan stå på sig och som möjliggör att förtoendevalda som inte är överens med sitt parti i en viss fråga ska kunna rösta enligt övertygelse.

En del tycker att införandet av en författningsdomstol skulle vara en bra sak. Det tycker inte jag. I alla fall inte en författningsdomstol av det slag som det skulle bli i dagens Sverige. Med experter och utan att vi har nåt demokratiskt inflytande över den. Jag vill inte se en odemokratisk instans som har rätt att besluta över en demokratisk instans som riksdagen trots allt är. Om vi däremot skulle få en av någon demokratiskt vald instans utsedd författningsdomstol som ska hålla koll på riksdagen så kan jag börja fundera på saken. Denna demokratiskt valda instans kan dock inte vara riksdagen som den ser ut idag. I det läget får vi kanske börja fundera på ett system med tvåkammarriksdag igen. Men kanske inte riktigt så som vi hade det en gång utan lite mer demokratiskt.

Det andra förslaget jag sett på lite olika håll är utökat personval. Förutom att personval har en hel del odemokratiska ingredienser inbyggda, exempelvis risken för korruption och dålig representativitet så kan jag inte förstå hur det kan hindra det vi såg i riksdagen under FRA-debatten. Både Annie Johansson och Fredrik Federley kom väl in på personkryss, eller har jag missat nåt? Jag tycker inte personval är en bar idé, för det avhjälper inte problemet.

Personval kan alltså inte förhindra det som hände i FRA-debatten, men det finns ett annat sätt att hålla enskilda förtroendevalda direkt ansvariga för vallöften och politiska linjer de blivit valda på och för. Nämligen om någon form av demokratisk procedur införs där de som valt den aktuelle politikern också kan avsätta honom. Devs infröande av ett system för att förtroendevalda ska kunan vara direkt avsättbara under mandatperioden om de inte sköter sig. Ett sånt system kan fungera i alla möjliga typer av valsystem, det svenska (flerpartisystem utan egentligt personvalssystem), det brittiska (flerpartisystem och personval), det US-amerikanska (inga egentliga partier, men personval) och det kubanska (ett parti och personval).

Som jag skrivit tidigare om detta:

En procedur för att avsätta politiker under gällande mandatperiod bör också utvecklas för att kunna användas om politiker grovt misskött sig i förhållande till sina väljare och det mandat man valts på.

Vidare bör också ett system med begränsade mandatperioder införas. Det motverkar risken för korruption och uppkomsten av en byråkrati med egna bevekelsgrunder och egna intressen. Slutligen bör också fler frågor underställas folkomröstningar. FRA-lagen kunde varit en sån fråga, EU:s grundlag är definitivt en sån fråga:

I alla församlingar bör också finnas gränser för hur länge man får sitta i ett sträck och hur länge man måste göra uppehåll mellan två perioder. Ett sådant system är en del i att motverka uppkomsten av byråkratier inom de enheter som samhället är organsierat i. Kortare tider är möjliga på lokal nivå, längre tider behövs på nationella och internationella nivåer.

Dessutom bör den parlamentariska strukturen och rådsstrukturerna kombineras med folkomröstningar som är beslutande. En form av direkt demokrati som ytterligare kan vitalisera och demokratisera ett samhälle.

För att komma åt den typen av karriärpolitiker, som Fredrik Federley och Annie Johansson visat sig vara, krävs mer demokrati. Inte mindre.

Intressant?
Bloggat: BiologyandPolitics, Esbati, Ilona Sz Waldau, Jinge, Motbilder, Strötankar och sentenser, Pasteys Plats, Klepke, El Rubio,
I vänstermedia: Dagens Arena, ETC1, ETC2, ETC3, ETC4,
Borgarmedia: DN1, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark