Det är fullt möjligt att Friedman såg det som en chans att få ”första tjing” på att influera ett lands politik och då glömde moralen hemma i någon form av lapsus och ägnade sig hundraprocentigt åt råd om inflationsbekämpning, istället för att lägga fram den kritik som han senare kommit med. Om man väljer att tolka texten utifrån vad som inte står, snarare än efter vad som står skrivet, iallafall. Vad jag vänder mig emot i det fallet är att man verkar se detta som något annorlunda än vad Palme och Schori uppvisade när de lät sig imponeras av och hyllade Castro och Che, eller när andra vänsterintellektuella varit blinda för diktatoriska och våldsbrukande ledare och rörelser världen över. Det slätas över vitt och brett, medan Friedman får stå där med någon slags skam, trots att hans text är ytterst modest jämfört med vad andra presterat. En diktatur är en diktatur är en diktatur.

Folk är ju mänskliga och börjar beklagligt nog ofta bocka och buga för makten, oavsett dess färg. Även om de egentligen inte borde, givet deras vanliga hållning. Som jag sa är jag inte ute efter att ursäkta så mycket som att förstå.

Till slut tror jag nog inte att någon seriös ekonom skulle hävda att den ekonomiska utvecklingen under Allende _inte_ var ”terrible” och att något behövde göras. Hyperinflation och exploderande svarta marknader är inte att leka med. Förresten är det ju underligt att du missar att den gode Friedman faktiskt föreslår relief programs som komplement till reformerna. Han var en rätt snäll nyliberal, i jämförelse med vissa andra.

Ja, i det där brevet som du länkar till står det mycket intressant:

”May I first say how grateful my wife and I are for the warm hospitality that was showered on us by so many Chileans during our brief visit”.

Tänk om någon ledande vänsterintellektuell skulle ha sagt samma sak till Saddam Hussein eller Slobodan Milosevic?

Inte ett fördömande ord om att han gjorde en parlamentarisk stat till diktatur och mördade tusentals oliktänkande, fängslade tusentals andra och drev hundratusentals i landsflykt.

Nej, det som bekymrade Milton Friedman när det gällde Chile var istället bristen på frimarknadskapitalism:

”This problem is not of recent origin. It arises from trends toward socialism that started forty years ago, and reached their logical –and terrible– climax in the Allende regime. You have been extremely wise in adopting the many measures you have already taken to reverse this trend”.

Kutter, kutter och smicker för att diktatorn hade påtvingat sina undersåtar detta.

Och den självklara lösningen på det som Friedman såg som Chiles allvarligaste problem under en tid av massmord, fängslanden och försvinnanden: en nyliberal ”chockbehandling” av ekonomin.

Mysig kille.

Friedman höll föredrag vid universitetet i Santiago, där han framhöll samma sak som han mig veterligen alltid gjort; Att ekonomisk frihet är en nödvändighet för ett fritt samhälle och att centraliserad makt är skadligt både för ekonomi och det fria samhällslivet. En fri marknad är bra men ännu bättre kombinerad med ett politiskt fritt samhälle.

”Capitalism is a necessary condition for a free society, but it is not a sufficient condition”, tror jag han brukar formulera sig, även om jag inte vet om den frasen var myntad då.

Han blev iaf inbjuden av Pinochet för att diskutera ekonomi – enligt Friedmans utsago skall denne ha varit extremt tystlåten om allt vad gällde hans politiska agenda och vad juntans mål var, vilket kan vara förståeligt – och diktatorn bad honom skriva ett brev om vilka ekonomiska reformer som krävs, och vilka utsikter Chiles ekonomi har. Det kan man läsa här:

http://www.cb.cl/newcbcl/Estudios/DetalleE.asp?Id=1297

Det var alltså vad jag kan förstå inget vänslande i syfte att driva igenom en agenda, utan motsatsen – ekonomen fick en förfrågan och besvarade den. Även jag kan tycka att det är väl okritiskt att inte nämna ett ord om hur repressivt juntan betedde sig, men å andra sidan är stilen inte nämnvärt annorlunda mot hur politiska höjdare (särskilt amerikaner) brukar kommunicera med varandra – all smiles all the way, trots meningsskiljaktigheter, så att säga.

Hur som helst så är det välkänt att Friedman senare alltid har framhållit att han inte stödde juntan politiskt utan ville ha ett fritt Chile, men att ett juntastyrt Chile med en fungerande ekonomi är bättre än ett med en havererad, samt att han menade att en fri ekonomi banar vägen för ett politiskt fritt land. Som man bör veta om man har någon koll på Friedman i övrigt, så var han en pragmatiker som strävade efter inte nödvändigtvis det bästa, utan primärt efter det bästa genomförbara. Det blir rätt självklart att ge ekonomisk rådgivning då, även om man politiskt inte håller med. Nettomässigt innebär då reformerna en förbättring av den individuella friheten (om man delar Friedmans övertygelse alltså).

Ingenstans i Friedmans ekonomisk-politiska utläggningar finns diktaturpositiva inslag – han var som sagt uttalad motståndare till starka centralmakter, militärinterventioner, kontroll av den enskilda individen, sammanblandning mellan företag och statsmakt… ja allt man som regel kan hitta i diktatoriska stater. Ingen kan ju veta säkert, men det går inte ihop överhuvudtaget med varken litteratur eller rader av intervjuer att Friedman privat skulle vara någon slags understödjare till militärdiktatur, medan han offentligt konsekvent motsatt sig dem.

Detta är hur jag förstått det hela. Andra kanske har en annan vinkel på det, men man får isåfall komma med en bättre förklaring och kritik än på nivån ”OMG han kände Pinochet, onding!!!”

Gustav, att Friedman vänslades med Pinochet för att förmå honom att tillämpa sin makt för att driva en arbetarfientlig och kapitalägarvänlig (nyliberal) politik brukar i högerkretsar ursäktas med att han även vänslades med Deng Xiaoping och andra diktatorer i samma syfte. Som om det skulle vara en ursäkt. Har du någon bättre på lager?

Lizas kommentar om Friedman är symptomatisk för den som inte har läst på om vad hans ståndpunkter var egentligen. Han var ju anti-interventionist och att han skulle vara en vän av Pinochet är nonsens; han föredrog de ekonomiska principer som denne implementerade framför Allendes, men stödde inte juntan utan hade hellre sett landet utan den.

Titta igenom Free to Choose-serien, lyssna på de debatter som finns på Youtube och annorstädes och sluta upprepa dessa konstigheter. Nivån skulle bli bra mycket bättre om man lärde sig vad ens motståndare faktiskt stod för istället för att peka finger.

Det gäller alla händelser där jag på något sätt var inblandad. Jag vet, jag har läst allt och lite därtill som publcierats, inkluderat interna polisdokument. Det fanns ingen demo på fredagsmorgonen med Götaplatsen som mål (På kvällen fanns det, men då var det ju inga kravaller på Avenyn). På morgonen, när kravallerna på Avenyn ägde rum, fanns det inte någon sån demo som Sandelin och hans uppgiftslämnare hävdar att det fanns.