Redan innan den statliga utredning om sexköpslagen verkar det som om det kanske inte kommer att bli en ordentlig utredning. Riktlinjerna anger nämligen, enligt Susanne Dodillet i SVD, att själva kriminaliseringen av köparen i praktiken inte ska utredas:

Regeringen betonar att utredningens ”utgångspunkt ska vara att köp av sexuell tjänst fortfarande ska vara kriminaliserat”. Översynen gäller sexköpslagens effektivitet, dessutom ska behovet av en åtstramning prövas.

Man jag tycker nog Dodillet överreagerar lite. Om effektiviteten ska utredas så får vi ju en utredning som tar fram uppgifter på om hur lagen fungerar i praktiken. Däremot är ju utredningen begränsad i vad den kan föreslå. Men utredningar fyller inte bara ett behov av förslag, utredningarna i sig har betydelse även om de inte får ställa vilka förslag som helst. Exempelvis innebar utredningen om händelserna i Göteborg år 2001 att polisen förändrade sin utbildning och taktik när det gäller hur polisen ska hantera särskilda händelser och/eller större folkmassor. Detta trots att det enda egentliga förslag som fanns i utredningen var ett maskeringsförbud.

Det samma kan bli resultatet med en utredning om sexköpslagen. Får vi reda på hur det i verkligheten fungerar med sexköpslagen kan mycket förändras utan att utredning förslår just den förändringen. Mina erfarenheter från verkligheten vad det gäller sexköpslagens effekter är positiva, men förmodligen kan man inte generalisera utifrån dessa, precis lika lite som kan generalisera utifrån Isabella Lund och hennes erfarenheter som prostituerad. Hennes erfarenheter skiljer sig nämligen väldigt mycket från det jag känner till från verkligheten. Men jag är beredd att ompröva mina ståndpunkter, som idag är positiva till sexköpslagen, om en utredning visar att lagens effekter i det stora hela är negativa.

Eftersom jag tror att lagen har positiva effekter tycker jag det är synd att regeringens direktiv till utredning gör det möjligt att ifrågasätta den redan från början. Det hade varit bättre med en förutsättningslös utredning som haft rätten att föreslå vad de vill utan att regeringen redan i förväg försöker styra vilka förslag som får lova att komma ut ur den. Detta förfarande är visserligen vanligt, så var det exempelvis i ovan relaterade utredning om Göteborg 2001, men icke desto mindre felaktigt som jag ser det.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

  • Share/Bookmark