Kollektivtrafiken i Stockholmsområdet har igår och idag drabbats av stora störningar på grund av en brand invid järnvägen i Sollentuna. All trafik förbi brandområdet har stoppats av säkerhetsskäl. Det inträffade visar på problemet med att all spårbunden kollektivtrafik går genom samma områden, på samma spår. Det behöver naturligtvis inte var så utan det handlar om planering och politiska beslut.

Det är inte heller bara olyckor som är ett problem när all tågtrafik ska till samma ställe utan kapacitetsproblemen är ett ännu större problem. Även här är lösningarna delvis avhängiga politiska beslut men de är också beroende på planerares dåliga fantasi och oflexibla tänkande. Låt oss ta södra Stockholm som exempel. För närvarande finns kapacitetsproblem för trafiken in mot Stockholms central. Men varför måste all trafik gå dit? Det behöver den naturligtvis inte. En del pendeltåg kan gå in till Liljeholmen istället. Dit finns det spår och byte till tunnelbana, buss och spårvagn är möjligt.

Man kan även låta färjor gå den korta sträckan över till Hornstull från Liljeholmen. Där kan sen spårvagnar gå på det gamla järnvägsreservatet (idag en gata upp till Zinkensdamm, sen en gång och cykelbana bort mot Södra Stations-området) upp mot söder och dessutom längs med stranden mot Eriksdal för att sen följa spåret runt Söder till Saltjöbanans station vid Slussen. De skulle förstås kosta en del att göra detta, men det skulle definitivt vara billigare än det bygge som ändå kommer att ske av ytterligare spår genom centrala Stockholm. Det skulle dessutom gå att få klart mycket snabbare än utbyggnaden av järnvägen genom centrala Stockholm och på så sätt vara en snabbare dellösning.

Andra vettiga saker vore att bygga ut tunnelbanan från Hagsätra till Älvsjö samt från Fruängen till Älvsjö. I Älvsjö borde en del fjärrtåg stoppa och byte mellan tunnelbana och pendeltåg blir möjligt om tunnelbanan byggs ut dit. Det är möjligt att detta skulle leda till utökad tunnelbanetrafik på de aktuella linjerna och därmed en överbelastning längre in i Stockholm. På kort sikt kan detta lösas genom att en del tunnelbanetåg endast går till Gullmarsplan respektive Liljeholmen. På längre sikt måste den blå linjen byggas ut under vatnnet söderut från Kungsträdgården och kanske överta trafiken på Skarpnäcklsinjen (idag en del av gröna linjen).

Med lite mer fantasi och fritänkaranda skulle man alltså både på kort sikt och lite längre sikt kunna förbättra kollektivtrafiken och minska störningskänsligheten i denna avsevärt. Även så i norra Stockholm. Tvärbanan kan byggas ut så den ansluter till järnvägen och möjliggör byten i norr. En utbyggd tvärbana kanske inte skulle lösa problemen just denna gång, med branden i Sollentuna, men känsligheten i systemet skulle definitivt minskas. Även i norr kan man säkert istället för att låt alla pendeltåg gå in till Centralen, låta en del tåg gå till norra station eller kanske hellre lite längre så att bytesmöjligheter till Roslagsbanan och tunnelbanans röda linje blir möjliga. Med lite mer fantasi, utnyttjande av gammal existerande infrastruktur (istället för att riva den) så kan mycket göras. Och varför inte spårbunden trafik som sammanbinder Stockholm C med Östra station?

Nåt borde i alla fall göras, för det är inte vettigt att en relativt liten brand ska slå ut stora delar av kollektivtrafiken i Stockholm.

Intressant?

Borgarmedia: SVD, DN, AB,
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark