Han säger sig förstå varför Johan Norberg är så upprörd, men kan inte förstå varför han skjuter på budbäraren istället för den skyldige Bruce Bawer i en Expressen-artikel:

Jag förstår om Norberg är upprörd över att hans käcka tanke dragits i smutsen. Han hade säkert aldrig menat så här.

Vad jag däremot omöjligen kan förstå är följande: om Norberg nu lider så våldsamt av att få sin idé om enidéstaten sammanvävd med islamofobi, varför riktar han då inte hela sitt artilleri av bloggar, mejlbombningar, ursäktskrav och annan uppsökande verksamhet mot Bruce Bawer, Random House och dess förlagschef, som sprider denna sammanvävning över världens bokdiskar? Varför väljer han att bränna av samtliga kanonader mot mig, DN Kultur och Maria Schottenius? Vi har ett idiom för sådana prioriteringar. Det kallas att skjuta budbäraren.

Sen går Malm återigen in på den koppling mellan nyliberalism och islamofobi han menar finns:

Men det finns en principiellt intressant fråga här. En återkommande tankefigur i Eurabienlitteraturen är just att den socialdemokratiska välfärdsstaten fråntagit medborgarna deras driftighet, handlingskraft och vaksamhet. De har blivit förslöade, passiviserade, dåsigt oförmögna att ta reda på sitt eget bästa och befria sig från de muslimska invandrarnas olidliga tyngd.

Malm menar att denn idé hos liberalerna leder till att nyliberal retorik och politik leder rakt in i rasistisk högerpopulistisk retorik och politik. En tankegång som kanske inte är så långt ifrån Petters tankegångar om liberalism och våld:

Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar. Vi borde också få lära oss, att likt realsocialismens försök, är realliberalismens verkliga resultat är något helt annat. För där bomberna slår ned bryr man sig inte om de kommer i frihetens namn.

Men innan något blir en erkänd rätt så var det en rätt i termer av ren kraft. Först måste vi segra, för att sen kunna påstå att segern var rättmätig. Detta innebär givetvis inte att alla som segrar borde anses som rättmätiga segrare, men själva förutsättningen för att kunna etablera en rättmätighet är att etablera sina relationer som norm.

Liberalismen, nyliberalismen får alltså konsekvenser som anhängarna inte tänkt sig. Och de vägrar inse att det är så. De inser inte konsekvenserna i verkligheten av sin egen ideologi.

Och kanske vi kunde begära att någon nyliberal bloggare eller skribent tog tag i debatten om liberalism och islamofobi. Istället för att ägna sig åt narcissism och en pseudodebatt. För som Malm skriver:

Hur är det egentligen med gränserna mellan liberalism och rasism – islamofobi i synnerhet – i vår tid? Är de skarpa? Har de flyttats? Blir de suddigare?

Diskutera de frågorna istället för att älta en pseudohändelse, kära liberaler.

Intressant?
Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark