Det är lösningen istället för en statlig imamutbildning. Men det är en problematisk frågeställning som jag ser det. Å ena sidan tycker jag att religionerna ska få sköta sig själva. Dvs den statliga prästutbildningen borde upphöra. Så fungerar det ju i de frireligiösa samfunden. Deras pastorer har ingen högskoleutbildning som tillhandahålls av staten.

Å andra sidan så ska ingen religion särbehandlas. Det betyder att så länge vi har statlig utbildning av präster till den lutherska kyrkan så borde det finnas statlig utbildning för alla religioners predikanter. Men är det verkligen vettigt? De flesta religionerna är ju så små i Sverige. Det gäller även islam. Det finns precis lika många inriktningar inom islam som inom kristendomen. Så frågan är vilken en statlig institution skulle utbilda för? Ahmaddiya, Ismailiterna, Wahhabismen, Sufismen eller nån annan riktning? Sunni eller Shia? Ingen muslimsk inriktning i Sverige kan ha mer än 50 000 anhängare (totalt finns uppskattningsvis 100 000 troende muslimer i Sverige). Det gör den största muslimska inriktningen mindre än de största frireligiösa samfunden, exempelvis Pingströrelsen.

Slutsatsen måste nog faktiskt bli att prästutbildningen på universiteten måste lägas ner och bedrivas självständigt av den lutherska kyrkan. Alltså är jag för en fullständig åtskillnad på stat och religion. På stat och kyrka. Istället för att skapa imamutbildning i statlig regi så bör den statliga prästutbildningen läggas ner.

Intressant?
Borgarmedia: DN1, SVD1,
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark