Så skriver Maria Abrahamsson i SVD. När det gäller själva påståendet så har hon rätt. Att yttrandefriheten naggas i kanten på olika sätt av den borgerliga regeringen kan alla se. Jag säger inte att socialdemokraterna är oskyldiga eller var så mycket bättre. Men just nu är det Maria Abrahamssons politiska fränder i alliansregeringen som försöker inskränka på den personliga integritet, friheten och yttrandefriheten på en mängd olika sätt.

Jag vet dock inte om det andra exemplet som Abrahamsson tar upp är så väldigt viktigt. Reklamen. Om vi inskränker reklamen så är min uppfattning att det inte på något sätt är ett angrepp på yttrandefriheten. Reklam tillhör väl ändå inte det som skyddas med eller ska skyddas av yttrandefrihetslagstiftning. Å andra sidan vet jag inte heller om det gynnar jämställdheten med förbud mot sexistisk reklam. Inte heller blir lagstiftningen enkel att tolka. Oklar lagstiftning som öppnar upp för godtycke är något jag inte gillar. Men det handlar oavsett det inte om yttrandefrihet som jag ser det.

Men det handlar om inskränkning av yttrandefriheten när Kulturrådet av politiska skäl drar in stödet till kulturtidskriften Mana. Det är klart att kulturtidskrifter inte kan räkna med statligt stöd jämnt. Men när man tar bort stödet med hänvisning till politiska orsaker så är det ingrepp i åsikts- och yttrandefirheten. Symptomatiskt? nog tar dock inte Abrahamsson uppp dett flagranta fall. Kanske för att Maria Abrahamssons vurm för yttrandefriheten bara handlar om de rikas och företagens rätt till att uttrycka det som de vill. Det är kanske ingen vurm för yttrandefirheten som sådan. Utan en vurm för borgarklassens och överhetens rätt att bestämma vad som är yttrandefrihet och var gränserna ska gå.

Så det är klart att yttrandefriheten hänger allt lösare, men jag tvivlar på att det är detta som upprör Maria Abrahamsson.

Bloggat: Jinge, Jonas Morian, Pelaseyed, Feministisk Vänstertjej
Borgarmedia: DN1, SVD1, DN2, DN3, DN4, AB
Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

  • Share/Bookmark