Artiklar om Upp till kamp
- Hagahusockupationen
- Arendalsstrejken – strejken som knappt var
- Menedsrättegången
- Hamnarbetarstrejken 1974
- Gudmundson gör sig dum igen
- Upp till kamp
- 68-vänstern, upp till kamp och stalinism
- Stalinismens sjuka ansikte
- IB-agentens bombhot
- Hyllningar till Stalin lika fel nu som då
- Sista avsnittet i kväll
- Sjukhusspionen
- Och nu var "Upp till kamp" slut
- Om han är så noggrann – varför så många fel
Han skriver en ledare i SVD som visar att han inte begrep nånting av sin tid i Sveriges vänsterrörelse. Var det bara en utflykt från en borgerlig miljö eller vad? Han rekommenderar några riktigt dåliga böcker och en riktigt bra (Idlings bok om Kampuchea).
Han låtsas som om hela vänstern i Sverige var puckade maoister och stalinister. Men så var det ju inte. Det fanns ju även andra. Folk som tog avstånd från stalinism, maoism och förtryck i kommunismens namn. Såna som Socialistiska Partiet med sin tidning Internationalen.
Istället för Gudmundsons lista läs alstren på min lista. Längst ner i inlägget finns dom. Istället för Gudmundson så läs mina autentiska berättelser från den tidens Göteborg.
Hamnarbetarstrejken 1969 och Arendalsstrejken 1972
Menedsrättegången 1971
Hagahusockupationen 1972
Spanska konsulatet 1975
Läs artiklar om 1968 av vänsterfolk som var med utan att vara maoister eller stalinister.
Borgarmedia: SVT
Bloggat: Ung Vänster
Andra bloggar om: Göteborg, Vänstern, 1968, Peter Birro, Upp till kamp, Politik, Samhälle
by Jonathan
03 Sep 2007 at 22:12
Det är väl bra att inte alla var maoster och stalinister men Gudmundson skrev ju bara att rörelsen präglades av mycket sånt. Han skrev aldrig att varenda en var diktaturkramare.
Håller du inte med om att i mycket av romantiserandet av den tiden glömmer man hur fel många ändå hamnade? Man stödde regimer som vi idag vet har många liv på sina samveten.
by Anders_S
04 Sep 2007 at 06:47
Jag är överens om att det finns ett stort romatiserande. OCh att man hamnade i stöd till diktaturregimer.
Men det fanns en annan vänster också.
Och jag tycker att tiden var otroligt rolig, trevlig, fri, tolerant och bra. Betänk att jag var 18 år 1975. Jag var ingen del av den organiserade vänstern förrän en bit in på 80-talet. Förutom att jag jobbade på musikstället Sprängkullen. Innan dess var jag bara en ung kille med vänsteråsikter som hade en otroligt trevlig och bra tid.