Skip to content
-

Uddevallas handelshus och redare på 1700-talet

Inlägget är del 1 av 1 i serien Uddevallas handelshus på 1700-talet

Uddevalla var på 1700-talet en av Sveriges större städer. Framförallt var det en av de större exporthamnarna i Sverige och den fjärde största rederistaden med rederier specialiserade på trafik på Medelhavet och Frankrike. Saltimport var därmed en viktig verksamhet för viss handelshus i Uddevalla, brädexport var viktigare. Den senare gick inte från själva Uddevala utan brädexporten sköttes via Saltkällans lastageplats vid Örekilsälvens mynning som tillhörde borgarna i Uddevalla. Många sågverk längs med Örekilsälven ägdes av Uddevallaköpmän.

Bland de stora köpmannafamiljerna i Uddevalla märks Bagge (en annan gren av samma släkt som göteborgsfamiljen med samma namn), Busck (släkt med den familj Busck som fanns i Göteborg), Bratt (det fanns många familjer i Sverige med detta namn), Broström (inte den familj som senare kom att äga det stora rederiet i Göteborg), Engström, Gerle, Hammar, Hasselgren (grundade ett av Amsterdams stora finanshus), Hegardt, Holst (en annan gren av samma familj som var verksam i Göteborg), Knape (det fanns många olika familjer med detta namn också), Waldenström, Koch, Rodhe, Wesslau, Åberg, Brunjeansson med flera. Många av dessa familjer var redare och dessutom verksamma inom sillnäringen såväl som inom brädexporten.

1738-40 var Uddevalla en av Sveriges största exportstäder med ett genomsnittligt utklarerat lästetal per år på 4 000 (Stockholm hade 53 000 och Göteborg 19 000). Den utrieks sjöfarten från Uddevall var lika stor somd en från Gävle, Karlskrona och Karlshamn. Förutom Stockholm och Göteborg hade även Kalmar, Västervik, Visby och Fredrikshamn större utrikes sjöfart än Uddevalla. 1796-99 var Uddevalla av större betydelse och återfanns som Sveriges femte största sjöfartsstad med ett genomsnittligt utklarerat lästetal per år på 8000. Större var endast Stockholm, Göteborg, Visby och Kalmar. Det som gjorde att Uddevalla kunde expandera så kraftigt under 1700-talet var utan tvekan sillperioden med åtföljande sill- och tranexport samt saltimport.

För stångjärnsexporten, Sveriges viktigaste exportvara spelade Uddevalla en begränsad roll. 60% av stångjänrsexporten 1738-1808 gick via Stockholm (i snitt 196 000 skeppund per år),  26 % över Göteborg (86 000 skp) och 8% över Gävle (26 000 skp). Över Uddevalla exporterades  3 000 skp, lika mycket som via Västervik, men mindre än via Norrköping där exporten i snitt per år var 9 000 skp. Uddevallas järnexport var dock specialinriktad på plåt där man var näst störst efter Göteborg. För traävaruexporten spelade Uddevalla (dvs egentligen Saltkällan) en större roll, på 1740-talet exporterades årligen cirka 10 000 tolfter, på 1750-talet mycket mindre, men på 1780-talet ahde exporten från uddevala stigit till över 10 000 tolfter per år igen. Huvuddelan av exportenf rån Uddevalla var enkla bräder, men i motsats till Göteborg gick inte exporten till England utan huvudsakligen till Frankrike där fartygen sedan tog saltlast i retur, men även vin och annan alkohol.

Av sillexporten gick det mesta via Göteborg och resten via Uddevalla, Marstrand och Strömstad. Detsamma gällde tranexporten. Under hela sillperioden stiod Uddevalla i allmänhet för 10% av exporten per år, med toppåret 1781 då 16% av all sillexport gick över Uddevalla. av tranexporten stod Uddevalla dock för endast cirka 6% årligen. I början av 1700-talet exporteade uddevalal också en del tjära och beck medan man i slutet av 1700-talet exporterade en hel del alun, viss år kring år 1800 stod Uddevalla för 25% av den svenska exporten. Alun som exporterades över Uddevalla bröts främst vid Kinnekulle (Hönsäter etc).

Saltimporten via Uddevalla ökade starkt under sillperioden precis som i alla västkuststäder. Uddevalla importerade åren 1763-72 i medeltal 13 381 tunnor salt per år och under åren 1783-92 19251 tunnor salt per år. Andra importvaraor var toba, lakoholhaltiga drycker, lin, hampa, stenkol (till Kollerö bruk), tyger, textilier. Importen över Uddevalla var dock markant lägre än exporten.

Andra källor:
Staffan Högberg, Utrikeshandel och sjöfart på 1700-talet, 1969
S. Kristiansson, Uddevalla stads historia, 1953

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana

Gratisbio.se

Postad i Ekonomi, Historia, Uddevalla.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , .

No comments

Av Anders_S – 27/01/2012

Socialistiska Partiet: På S-fronten intet nytt


Efter en process som får ett påveval att framstå som en skola i demokrati krönte Socialdemokraternas verkställande utskott en av sina egna medlemmar till ny partiordförande, IF Metalls ordförande Stefan Löfven.

Internt hyllas nu denne rejäle, facklige sosse redan som frälsare, om än något ansträngt från fackföreningar som Kommunal som han stötte sig rejält med i frågan om kvinnopotter i senaste avtalsrörelsen. Men Löfven är mycket långt från någon klasskampsinriktad fackföreningsaktivist. Hans toppstyrda ledarskap inom IF Metall har som främsta ledstjärna haft tanken att det som är bra för storföretagen är bra för löntagarna. Det svenska kapitalets vinster (under kodordet “konkurrenskraft”) har varit det lösenord som löner, arbetsvillkor, miljö och internationell solidaritet underordnats.

När Mona Sahlin i sitt avskedstal ville öppna den socialdemokratiska dörren på ännu vidare gavel för borgerlig politik visste Löfvens entusiasm inga gränser, inte ens i en facklig grundbultsfråga som A-kassan: “Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som A-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se A-kassan som en omställningsförsäkring.” Och det var ingen tillfällighet. För, som partisekreterare Jämtin helt riktigt sa när Löfven presenterades som ny partiordförande, innebär valet av honom inte någon politisk förändring.

Det är heller knappast någon slump att SAP samma dag som VU utropat Löfven till partiordförande godkände regeringen Reinfeldts uppslutning bakom EU:s nyliberala “stabilitetspakt”. Löfven var som ordförande i “Fackliga röster för Europa” en av Ja-sidans mest okritiska kampanjmakare, känd för bevingade uttalanden som att “EMU ökar det politiska inflytandet på marknadens bekostnad.”

Socialdemokraternas kris har aldrig handlat om fel partiordförande. Den är mycket djupare än så och beror på partiets långsiktiga anpassning till den nyliberala politiken och den egna organisationens omvandling från folkrörelse till reklambyråanpassad yrkespolitik.


Nej, valet av Stefan Löfven till ny S-ordförande kommer sannerligen inte att innebära den politiska förändring som svensk arbetarrörelse är i så stort behov av. Men så kommer en sådan förändring heller inte att starta i det socialdemokratiska partiets verkställande utskott. Den kan bara växa fram underifrån bland aktivister i fackföreningar och andra folkrörelser, i hård motsättning mot dem som idag lever gott på att företräda en borgerlig politik inom arbetarrörelsen.

Socialistiska Partiets VU
26 januari 2012

Intressant?
Bloggat: Internationalen, Mullvaden, Jinge, Röda Lidköping, HBT-sossen, Claes Krantz,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,


Postad i Arbetarklass, Arbetslöshet, Arbetsmarknad, Facket, Social rättvisa, Social välfärd, Socialdemokraterna, Socialistiska Partiet.

Etiketter: , , , , , , , , , .

No comments

Av Anders_S – 27/01/2012

Nivå-vakter dömda till fängelse

Tolv anställda vid nattklubbarna Nivå och Push i Göteborg har stått åtalade för att i varierande grad ha misshandlat nattklubbsgäster. Åtalen omfattar tio gärningar. I åtta av fallen anser tingsrätten att det är bevisat att gästerna utsatts för misshandel eller annat övervåld av vakterna. Bevisningen utgörs av uppgifter från målsägande och vittnen och av skriftlig utredning om målsägandenas skador. Tingsrätten har kommit fram till att brott inte är styrkt i två av åtalen och på vissa åtalspunkter fälls någon åtalad medan andra frias.

Sex av de tolv åtalade krogvakterna fälldes dock i Göteborgs tingsrätt för misshandel. Vakterna har varit misstänkta för en lång rad övergrepp mot kroggäster, dels misshandel som de dömts för, dels stölder och skattebrott.

Två tidigare vaktchefer dömdes, den ene för tre fall av misshandel och vållande till kroppsskada samt för grovt skattebrott till fängelse i fyra år och sex månader och den andre för tre fall av misshandel till fängelse i sex månader. Fyra andra personer dömdes också för misshandel, till straff som varierar mellan fängelse i tre månader och villkorlig dom i förening med samhällstjänst. Den tidigare vaktchefens grova skattebrott avser fara för skatteundandragande med ca 19 miljoner kronor. Brottet har enligt tingsrätten i sig ett straffvärde på fängelse i fyra år.

De sex personer som frikänns helt har enbart varit åtalade för ett misshandelsbrott vardera.

Tio nattklubbsgäster som utsatts för brott av vakterna tillerkänns skadestånd av dem med sammanlagt drygt 149 000 kr.

- Jag är i huvudsak nöjd med domen. De som har haft en central roll och som varit drivande har ställts till ansvar för flera fall av misshandel och dömts till fängelsestraff. Däremot har tingsrätten bedömt att det endast är brott av normalgraden att sparka på personer som ligger ned och har handfängsel, och det är en uppfattning som jag definitivt inte delar, säger kammaråklagare Ann-Sofie Prahl.


Läs också: Krogarna på Avenyn – Stureplansgruppen

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,


Postad i Brott, Göteborg, Rättsväsen, Våld.

Etiketter: , , , , , , .

No comments

Av Anders_S – 27/01/2012

Gästskribent : Stefan Bergmark

De närmaste veckorna kommer det på min blogg att publicera ett antal gästinlägg av skribenten, författaren och journalisten Stefan Bergmark som skriver i flera svenska dagstidningar och på många andra ställen. Bland annat har han en egen blogg. På den skriver han så här om sig själv:

Stefan Bergmark är journalist och född 1970. Uppvuxen i Sundsvall och med släktrötter i Umeå men idag bosatt i Södra Innerstaden i Malmö. Gift med Carolina Thelin med vilken han har tre barn – Joel, Liv och Lo samt en katt som lystrar till namnet Katitizi. Stefans yrkesmässiga bakgrund är från olika fanzines, tidskrifter och oberoende medier. Idag är han verksam i dagspressen, bland annat som kolumnist.

Han har bland annat skrivit boken Rapporter från den här sidan planeten som gavs ut förra året. Det är en bok med en samling rapporter från verkligheten som inte räds de stora frågorna. Med avstamp i det personliga tas ett frihetligt grepp om klimatet, familjen, fosterlandet, religion, media – och det mesta däremellan.

Intressant?
Läs mer: Maria Lindberg, Skanskan, MalmöFria, BT, Sydsvenskan,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Köp Stefan Bergmarks bok hos Adlibris

Postad i Bloggosfären.

Etiketter: , , , .

No comments

Av Anders_S – 27/01/2012

Borgartidningarna hyllar högermannen Löfven

Jag har skrivit det tidgare. Valet av Stefan Löfven till partiledare för socialdemokraterna är att välja en fortsatt högerinriktning för socialdemokraterna. Det är att välja en man som ville ha ryska maffian som ägare till Saab Automobil, en man som gör nästan vad som helst för att gynna storkapitalet bara det ger ett par jobb åt metallarbetare.

Det är ett val av en person som är fintligt inställd till jämställdhet och fientligt inställd till miljöarbete. En stabil borgerlig högersosse. Följaktligen jublar borgartidningarnas ledarskribenter. Med Löfven är socialdemokraterna ett part strakt förankrat i samma politiska fåra som moderaterna med privatiseringar, nedskärningar, avregleringar, ökade klyftor och ojämlikhet som inriktning på politiken och som resultat av politiken.

Intressant?
Bloggat: Röda Umeå, Kildén & Åsman, Röda Malmö, Ilona Waldau, Sjöstedt, Annarkia, Bjereld, Axner, Moberg, Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Postad i Socialdemokraterna.

Etiketter: , , , , , , , , .

11 comments

Av Anders_S – 27/01/2012

Miljövänligare fiske – allt färre fiskare


Det svenska fisket förändras. Antalet yrkesfiskare blir allt färre för varje år som går. Bara under det senaste året har antalet yrkesfiskare minskat med 39 personer, från 1645 till 1606 fiskare. År 2000 fanns 2300 yrkesfiskare i Sverige.

-Detta är en konsekvens av rationaliseringar inom fisket, problem med lönsamhet och att vissa fiskbestånd blir allt mindre, säger Inger Dahlgren, enhetschef vid Havs- och vattenmyndigheten. Vår förhoppning är att de insatser som den nya Havs- och vattenmyndigheten gör, skapar möjligheter för ett hållbart fiske på sikt.

-Detta är en konsekvens av rationaliseringar inom fisket, problem med lönsamhet och att vissa fiskbestånd blir allt mindre, säger Inger Dahlgren, enhetschef vid Havs- och vattenmyndigheten. Vår förhoppning är att de insatser som den nya Havs- och vattenmyndigheten gör, skapar möjligheter för ett hållbart fiske på sikt.

När Havs- och vattenmyndigheten beslutar om yrkesfiskelicenser utgår man från de fiskekvoter som Sverige har tilldelats av EU. Vid varje nyetablering tas också nationell hänsyn, där myndigheten bedömer huruvida det finns ett biologiskt utrymme.

-Vi måste försäkra oss om att fiskebestånden tål mer fiske innan vi utfärdar licenserna. Allt fiske ska ske på ekologiskt hållbara villkor, säger Inger Dahlgren.

Samtidigt som antalet yrkesfiskare minskar verkar det också som om fisket blir allt miljövänligare. I vilket fall som helst så ökar efterfrågan på miljömärkt fisk. Allt fler konsumenter köper och efterfrågar miljömärkt fisk men få är medvetna om varför miljömärkt fisk är bra. Nyligen släpptes den första globala studien om Marine Stewardship Council:s (MSC) miljömärkning och dess effekter på havet och fisken.

Det senaste året har MSC noterat en ökad efterfrågan på sin miljömärkning. Antalet MSC-märkta fisk- och skaldjursprodukter på den svenska marknaden har fördubblats.  Allt fler livsmedelsföretag väljer att köpa miljömärkt fisk och fler fiskare än någonsin väljer att bli certifierade av MSC. Under det gångna året beslutade exempelvis matvarujätten McDonalds i Europa att certifiera sig enligt MSC:s spårbarhetsstandard. I Sverige serverar de endast MSC-certifierad torsk från Östersjön.


Nyligen lanserades den första globala oberoende studien om vilka effekter som miljömärkningen har på havet och fisken. De undersökta fiskena finns över hela världen. Från Hjälmaren till Sydafrika och Alaska.

- Rapporten visar på tydliga förbättringar. Bland annat har mängden bifångst minskat kraftigt. En annan effekt är att flera marina skyddade områden har skapats som en följd av certifieringen, säger Minna Epps, verksamhetschef för MSC i Östersjöregionen.

Bifångster är ett vanligt problem inom yrkesfisket och är sådant som fiskebåtar drar upp av misstag. Det kan handla om fisk som inte ska fångas, men det är också vanligt att fåglar fastnar i näten.
Hjälmarens MSC-certifierade gösfiske har bidragit till att gösbeståndet i sjön ökat kraftigt. En av orsakerna till det ökade gösbeståndet är fiskarnas initiativ att inte fiska gös under en viss storlek. På grund av framgången i Hjälmaren valde Fiskeriverket senare att införa samma storleksregler på gösfisket i Mälaren.

Rapporten visar också att 83 procent av den MSC-certifierade fiskeverksamheten med god marginal låter så mycket fisk finnas kvar i vattnet att den utan problem kan finnas kvar och fortsätta föröka sig. Något som mindre än hälften av det ocertifierade fisket gör.

- Fisk är gott och nyttigt. På MSC har vi ett mål om att alla ska kunna äta fisk så obehindrat som möjligt. Både i dag och i framtiden. På så vis gynnar MSC både miljön i havet, yrkesfiskare, sportfiskare, företag som säljer fisk och vi som tycker om att äta fisk, säger Minna Epps.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,


Postad i Fiske, Miljö, natur och djur.

Etiketter: , , , , , , , .

No comments

Av Anders_S – 26/01/2012

Stefan Löfven blir ny partiledare i sossarna


Metallbasen Stefan Löfven kommer att vara partiledare i sossarna fram till nästa kongress. Det är ingen överraskning, kommer inte att innebära några överraskningar men heller inte innebära att socialdemokratin på något sätt kommer att förändras i en riktning som gynnar Sveriges arbetande befolkning:

Det blir definitivt ingen radikalisering utan fortsatt stöd till avregleringar, privatiseringar, marknadsstyrning, kort sagt en politik som gynnar rika, som gynnar de som redan har det bra. Till en politik som ökar klyftorna i samhället och inte löser några problem som arbetslöshet, ojämlikhet, klimathot osv.

Stefan Löfven innebar fortsatt status quo inom sossarna, men möjligtvis utan turbulensens som fanns kring Håkan Juholt. Kanske ger det visst ökat stöd i opinionen, men det förändrar ingenting i grunden. Med Löfven vid rodret i socialdemokraterna tror jag nog att högerpartierna vinner även nästa val.

Samtidigt ska man också nämna att det väsentligaste för socialdemokratins kris inte är vem som är partiledare eller hur denne utses. Stefan Löfven är visserligen en kandidat som strå för den politik som socialdemokarterna haft i cirka 30 år. Det kommer inte att hjälpa socialdemokraterna:

Mer än ett år efter socialdemokraternas katastrofval och ungefär ett år efter extrakongressen där HåkanJuholt valdes till partiledare tyder inte mycket på att en lösning av partiets kris är i sikte. Men så är inte heller dilemmat en fråga om formuleringskonst eller ordförandeprofil, orsaken sitter mycket djupare än så.

Efterkrigstidens trygga socialdemokratiska maktinnehav var ett resultat av både ekonomisk stabilitet och en folkrörelseförankring som ännu var relativt stark, om än toppstyrd och byråkratisk. Politikens kärna var ändå det som den gamle finansministern Gunnar Sträng formulerade: ”Vad som är bra för storföretagen är bra för samhället och löntagarna.”

När så vinden vände och den ”krisfria kapitalismen” återgick till sin normala skepnad fanns inget annat på dagordningen än den så kallade Tredje väg som man slog in på under 1980-talet, nyliberalism i socialdemokratisk skepnad, en praktik som över tiden på ett genomgripande sätt förändrat partiet som blivit allt mindre av folkrörelseparti och alltmer av politisk apparat.

Hur djupt ledningen vuxit samman med den borgerliga eliten avspeglades i en intervju med den gamle SSU-ordföranden, ministern och tidigare partiledarkandidaten Jan Nygren, som förklarade svårigheten med att hitta lämpliga ledare med att villkoren var så mycket bättre i näringslivet. Han menade då givetvis jobb som hans egna, när han klev från regeringsansvar för vapenexport till en vice VD-stol på vapentillverkaren SAAB. Man behöver inte ens nämna Göran Persson för att se hur bekymmersfritt dagens S-ledning rör sig mellan att företräda partiet och kapitalet. Konsulterna i Prime visar att man också kan sitta på båda stolarna samtidigt.

En central del i S-debatten har ända sedan förra valet varit förhållandet till ”medelklassen”. Den vanligaste hållningen har varit behovet att anpassa politiken till denna grupp, vars intressen framställts som om de inskränkte sig till villalån, subventionerade hushållstjänster och skattesänkningar. Nu är det inte främst i ”medelklassen” man tappat röster utan bland den LO- anslutna arbetarklassen – från över 70 procent under 1980-talet till bara 50 procent i fjol.

Men framför allt är ”medelklassen” ingen klass. De allra flesta av dem som räknas hit tillhör den samhällsklass som måste sälja sin arbetskraft för att överleva; den mångformiga och breda arbetarklassen. Tekniker, lärare eller programmerare har lika lite som sjukvårdsbiträden eller industriarbetare något intresse av storbolagens miljardvinster, att riskkapitalister tar över vården eller att gemensamma trygghetssystem ersätts med privata försäkringar. Att SAP inte förmår framstå som ett parti som företräder hela denna sammansatta klass är inte en fråga om kommunikation. Det beror helt enkelt på att partiet inte gör det!

Gårdagens välfärdspolitik byggde på en stark kapitalism som ändå var tvungen att kompromissa med en arbetarrörelse som den fruktade. Idag är kapitalet inte intresserat av detta. Varför kompromissa när man kan diktera villkoren och arbetarrörelsen mest backar?

En politik idag för gemensam välfärd kan därför bara drivas igenom i strid mot kapitalets intressen och kräver fackföreningar – både för arbetare och tjänstemän – som organiserar underifrån och slåss för sina gemensamma intressen.

Socialdemokratin är inne i en djup kris, nya partiledare och ytliga förändringar innebär inte några lösningar på den kris som länge brett ut sig inom socialdemokratin:

Det socialdemokratiska partiet är inne i en kris som inte främst orsakas av vilken partiledare man har, oavsett om denne heter Håkan Juholt, Mona Sahlin, Mikael Damberg, Sven-Erik Österberg eller nåt annat. Det handlar istället om en långvarig kris med utdraget förlopp där socialdemokratin i praktiken övergivit den politisk som en gång byggde upp partiet och dess makt. Den politik för ökad jämlikhet och människors lika värde som kunde få stöd från breda befolkningsgrupper, från den arbetande befolkningen.

Samtidigt får vi inte heller glömma bort att förändringar i omvärlden har gjort att utrymmet för socialdemokratisk politik i praktiken försvunnit. När Sovjetunionen föll fanns inte länger någon anledning för kapitalisterna att gå med på en omfördelning av resurser från rik till fattig inom systemets ramar. Hotet om revolution var borta.

Redan innan Sovjets fall ägde rum  var det uppenbart att det skulle ske och socialdemokratin började förändra sin politik redan på 1980-talet. Från en jämlikhetspolitik med omfördelning från rik till fattig till en invidualiserad politik där egoism och individualism sattes i först rummet. Marknadsanpassning, utförsäljning, privatisering blev mantran som också kom att omfattas av socialdemokratin i Sverige. Denna anpassning av det socialdemokratiska partiet gick till och med långt in i de egna organisationerna. Tidningarna såldes av, reklambyrån såldes av osv. Socialdemokraterna gjorde sig av med sin propagandapparat och kvar i samhället finns bara media som kontrolleras av borgarklassen och de rika. Borgerlig media som inte stöder socialdemokraterna.

Massrörelser som fackföreningar och bostadsföreningar, nykterhetsrörelser och ungdomsorganisationer började byråkratiseras redan på 1950- och 60-talen och demokratin dem urholkas under jakten på kommunister under kalla kriget. Stödet för organisationerna och dess verksamhet urholkades genom att demokratins urholkades i dem. Idag fungerar facken som försäkringsbolag och inte som kämpande arbetarorganisationer. Det stöd som socialdemokratin tidigare kunde hämta från breda befolkningsgrupper gei olika folkrörelser har totalt försvunnit genom dessa rörelser urholkning och byråkratisering. Den politik som det socialdemokratiska partiet slog in på under 1980-talet accelererade sönderfallsprocessen i folkrörelserna vars byråkrati var fats uppknuten till det socialdemokratiska partiet.

På så sätt monterade socialdemokraterna ner både välfärdsstaten och det som en gång gjorde partiet unikt med ett mycket strakt stöd i den svenska arbetarklassen. Socialdemokraterna själva är orsaken till krisen i partiet. Socialdemokraterna själva skapade förutsättningarna för drevet mot Håkan Juholt och för  det vikande stödet.

Stefan Löfven är personligen en representant för nedmonteringen av de fackliga organisationerna, för byråkratisering och toppvälde. Han är i själva verket personligen ett tydligt exempel på det grundläggande problemen inom socialdemokratin.

Playman.se

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,


Postad i Arbetarklass, Facket, Klass, Social rättvisa, Social välfärd, Socialdemokraterna.

Etiketter: , , , , .

8 comments

Av Anders_S – 26/01/2012

Enkelspårig Beatrice Ask

Beatrice Ask är justitieminister. Det är inget vidare då kvinnan enbart tycks ha ett förslag till lösning på alla problem. Hårdare straff, mer lagstiftning, mer förbud, mer övervakning, mer kontroll.

Sverige har länge haft en minskande brottslighet, faktiskt har hela västvärlden haft det. Det finns förmodligen en rad förklaringar till detta, minskande barnkullar, dvs färre ungdomar, är garanterat den viktigaste. Majoriteten av bort begås av ungdomar och unga vuxna, speciellt av unga män. Orsaken till minskade barnkullar är preventivmedel, lagliga aborter samt ett mer jämlikt och jämställt samhälle.

Under de allra sista åren kand et finnas ett trendbrott i Sverige. Viss tecken kan tyd på att minskningen av brottsligheten i Sverige kan ha avtagit, rent av stannat upp. Det har skett under den borgerliga regeringens tid. Inte för att jag direkt tror att det finns möjlighet att härleda ett samband mellan borgerlig regering och slut på minskningen av brottslighet. Däremot är det belagt inom vetenskapen att ökade klyftor och ökad ojämlikhet i ett samhälle leder till ökad brottslighet. I Sverige har vi sen länge en politik, både under socialdemokratiska som borgerliga regeringar som leder till ökade klyftor och ökad ojämlikhet. Ett recept för ökad brottslighet alltså.

Dessutom pågår en nedmontering av staten på olika plan och teget tillsammans med upphandlingar där billigast vinner, privatiseringar, vinststyrning, avreglering osv har detta lett till ökade möjligheter för organiserad brottslighet. Mutbrott är en del av denna utveckling. Ökade klyftor och ökad fattigdom inklusive hög arbetslöshet har i sin tur lett till en bar grund för rekrytering till kriminella gäng. Politiken som länge förts av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar har alltså skapat grogrund såväl som möjligheter för organiserad brottslighet.

Hårdare lagar och hårdare straff kan inte lösa dess problem. De måste lösas i andra änden, genom minskade klyftor i samhället och genom att ta bort underlaget för den organiserade brottsligheten och deras möjligheter att rekrytera. Lösningen är alltså minskad fattigdom, minskad arbetslöshet, återställande av a-kassa och sjukassa till nivåer som går att leva på. Minskat antal upphandlingar, behovsstyrning istället för vinststyrning, avprivatisering och ett starkare samhälle på det sociala området.

Den organiserade brottslighetens andel av antalet brott i Sverige är låg, men ökande. Fler brott med koppling till organiserad brottslighet gör brott mer svårutredda och ökar belastningen på rättsvårdande instanser.

Beatrice Asks enkelspåriga tänkande förbättrar ingenting utan gör bara allting än värre är jag rädd.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,


Postad i Brott, Lagstiftning, Privatisering, Regeringen, Rättsväsen, Social rättvisa, Social välfärd, Våld.

Etiketter: , , , , .

No comments

Av Anders_S – 26/01/2012

Med Löfven blir socialdemokraterna fortsatt borgerliga

Om det stämmer att Stefan Löfven kommer att utses till partiledare i socialdemokraterna fram till nästa kongress lär vi garanterat inte få se några egentliga förändringar av socialdemokratins politiska inriktning. Det blir definitivt ingen radikalisering utan fortsatt stöd till avregleringar, privatiseringar, marknadsstyrning, kort sagt en politik som gynnar rika, som gynnar de som redan har det bra. Till en politik som ökar klyftorna i samhället och inte löser några problem som arbetslöshet, ojämlikhet, klimathot osv.

Stefan Löfven innebar fortsatt status quo inom sossarna, men möjligtvis utan turbulensens som fanns kring Håkan Juholt. Kanske ger det visst ökat stöd i opinionen, men det förändrar ingenting i grunden. Med Löfven vid rodret i socialdemokraterna tror jag nog att högerpartierna vinner även nästa val. En ny partiledare, oavsett vem det blir, kan inte lösa socialdemokratins problem.

Intressant?
Bloggat: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Postad i Socialdemokraterna.

Etiketter: , , , .

6 comments

Av Anders_S – 26/01/2012

Tjörns skärgårdsverk

Inlägget är del 15 av 15 i serien Sill, sillfiske och sillperioder

På Tjörn och kringliggande småöar fanns en stor mängd sillsalterier under 1700-talet sillperiod. Det fanns desutom ändå fler trankokerier, både väldigt små och mycket stora. På öarna mellan Marstrand och Tjörn låg verken särdeles tätt.

På Lilla Dyrön fanns Kittiholmens (Kittyhamn) salteri och trankokeri som ägdes av Fredric Janssen I Göteborg år 1797. Trankokeriet uppfördes 1795 och salteriet efter 1797. 1809 ägdes anläggningen av A.W. Lindstedt i Göteborg. På ön fanns också lotsstation och tullstation. I slutet av 1700-talet flyttade lotsarna till Hättan för att först på 1900-talet flytta till Marstrand. Skärgårdsverket las ner i samband med att sillperioden tog slut 1809. På Krokholmen söder om Lilla Dyrön låg salteriet Johanna Maria, uppfört 1805 och ägt av J.H. Diursson som bodde på Hättan. Denne ägde också ett 1802 uppfört saltteri på Hättan tillsammans med Johan Himmelberg och Mårten Sundberg.

På Östra Hagholmen (under Risö) låg en anläggning och på Risö en andra. Ägare till den ena var vice borgmästare Borelius i Marstrand och till den andra Mats Hansson i Göteborg. Den tredje kallades Catrineberg och hade både salteri och trankokeri som ägdes av M. Lundberg och Gustav Palm som då bodde i Bovik. 1809 flyttade denne till Rörö där han 1815 övertogs Stora Apelviks skärgårdsverk. På Lilla Goden invid Risön fanns Charles Winbergs trankokeri som uppfördes 1794 och 1795. Kärrsön hade för sin del ett salteri, känt från 1792, vid namn Carlsberg som år 1804 ägdes av Carl Mg. Korn i Göteborg.

På Tjörnekalv utanför Rönnäng fanns Borins salteri, Brunbäcks salteri, trankokeriet Grumsehålet, Johan D:son Wetterlings salteri och trankokeri (1806 Wetterling & Son) samt Wetterlings salteri på Lilla Tjörnekalv. På Tjörn invid Rönnäng fanns Björnbergs salteri och trankokeri vid Ropekullen (Tjörnehuvud, 1787 och 1796 ägt av Johan Westling Danielsson), Math. Lyth och Herman Jörgen Mäkels salteri vid Ropekullen, ett lokalt ägt trankokeri på samma plats, Peter Ekströms salteri vid Båtevik och hans trankokeri vid Bäckevik som byggdes 1792, samt Anderssons i Stordal trankokeri och Rejs trankokeri, båda i Garpeviken, Bäckevik. De två senaste var försvunna redan 1787.

Reersholmen ligger också utanför Rönnäng och där fanns ett salteri som tillhröde Hans Hultmans änka Anna Margareta Hultman (i Västervik) år 1787.

På Klädesholmen och Koholmen fanns flest salterier och trankokerier, Bremers salteri (1790-97), Edbergs salteri (1798-1815, Skaboholmen), Grens salteri (1800-12, Kristineberg), Anders Lesses salteri och trankokeri, Sven Linhults salteri och trankokeri,  Mitchells (senare Lambergs och sen Carnegies, Lilla Koholmen) salteri, skärgårdsverken Solvik och Hästevik som ägdes av Peter Svalin år 1787, Stenvik som ägdes av  J.C. Böker & Bergström, Joseph Halls salteri (1786-1801, från 1792 delägt med Brunius och från 1802 ägt av Brunius i Varberg) samt Ahlbergs (1795-1804, därefter Wunses och från 1807 Scott & Gordons, Lilla Stenvik). Scott & Gordon ägde också Hjälmens salteri år 1811/12 och innan dess tycks anläggningen en period ha ägts av Anders Lesse.

Flera av anläggningarna på Klädesholmen och Koholmen hörde till de mest kritiserade under den så kallade Trangrumsstriden, Sverige tidigast kända miljödebatt. På grund av kritik mot hur trangrumset hanterades och släpptes ut skräptes bestämmelserna angånde trankokerierna  i början av 1780-talet. En grupp trankokeriägare protesterade mot de nya bestämmelserna:

De nya bestämmelserna följdes dock enbart i ringa utsträckning, och vid en inspektion som gjordes på sommaren 1783 av länets  samtliga då 328 trankokerier framkom att vid 120 stycken uppfylldes inte de strängare kraven som de nya reglerna föreskrev. Trankokeriägarna var då tvungna att antingen bygga de kostsamma grumsdammarna eller att flytta sina anläggningar. En grupp trankokeriägare från Göteborg hävdade att trangrumset var ofarligt och försökte övertyga beslutsfattarna att de hårdare bestämmelserna var onödiga.

Clas Alströmer var den som fick i uppdrag att företräda och organisera insamlandet av bevis för att kräva att bestämmelserna skulle hävas. De som underteckande protestskrivelsen var Patrick Alströmer, Christian Arfvidsson & Söner, Low & Smith, Olof Westerling, Peter Svalin, Donald Edie, Anders Svalin, C. L. Göransson, Mårten Zachrisson, Johan D:son Wetterling, Samuel Dahlin, Johan Hult, Johan Bagge, Robert Crosswall, Fredrik Hummel, J. P. & N. Holterman, Jacob & Johan Williamsson och Pehr Andersson.

Vid inspektionen 1783 stängdes tre trankokerier på Klädesholmen av uppsyningsmannen från staten med omedelbar verkan. Det var Peter Svalins två anläggningar, Solviken och Hästevik samt Johan Carl Bökers anläggning i Stenvik. Stenvik återstartades senare under året men flyttades 1784-85 till annan plats då J.C. Böker tillhörde en grupp av salteri- och trankokerigare som inte ville gå till strid mot staten och de nya hårdare reglerna. Även en del av de som undertecknat protestskrivelsen drog senare tillbaks sitt stöd för denna. Hästevik salteri som ägdes av Peter Svalin tycks dock ha fortsatt driften till slutet av sillperioden men övertogs 1800 av Heegh, 1806 ägdes det av Berg, 1807-11 av Svalin ochfrån 1812 av Erik Dahlin. Även Lesses salteri tycks ha drivits vidare till 1794 liksom Linhults som dock tyck ha flyttat runt lite. Det tycks ha upphört slutgiltigen år 1794. 1809 fanns Stenvik som salteri.

Förutom Böker flyttade också Sven Linhult, Anders Lesse och Peter Svalin sina anläggningar på Klädesholmen till annan plats. Även Lars Kåhre och bröderna J. P. & N. Holterman flyttade sina kritiserade trankokerier. Gemensamt för de flesta av dessa sillsalteriägare var att de var herrnhutare. Något som fick Clas Alströmer att bli upprörd och anklaga dem för en herrnhutisk konspiration för att tjäna mer pengar. Av de som flyttade sina verk var Lars Kåhre,  Sven Linhult, Anders Lesse och J. P. Holterman herrnhutare.

Kring Bleket fanns ett antal trankokerier och salterier. Andholmens trankokeri (lokalt ägt), Daniel Mobergs (från Västervik) salteri på Mossholmen, ett lokalt ägt mindre trankokeri vid Saltpannevik, ett skärgårdsverk på Sevedsholmen (Sävesholmen, ägt av fyra göteborgsköpmän, Johan P. Berg, Lars Litzén, Bengt Wittsson och Olof Åberg, år 1796) och C.H. Åkermans trankokeri på Bringelbärsholmen (Bringelbergsholmen) är några. Bringelbärsholmen delägdes också av Samuel af Ugglas och L. Billström var förvaltare. Vid trankokeriet på Bringelbärsholmen producerades cirka 2 000 fat tran om året och det hade 24 kittlar. Bockholmen invid Bleket hyste flera små trankokerier ägda av lokalbefolkningen. En lite större anläggning var Rosenbergs trankokeri som är omnämnt år 1800. Vid Bleket fanns också ett mindre trankokeri samt Brudekullens trankokeri med 8 kittlar, båda med lokala ägare.

Närliggande Ängholmen, mellan Bleket och Rönnäng, hyste flera stycken större anläggningar varav handelsmannen Christian Eberstein i Norrköping ägde två skärgårdsverk (kombinerade salterier och trankokerier). Han ägde också Ellinge salteri på ett skär invid.

Invid och utanför Stockevik söder om Skärhamn fanns Litzéns salteri på Vrångsholmen (1787 tycks det ha ägts av Jacob Schotte & Ewensson i Norrköping), ett på Grindsholmen  och ett trankokeri på Tornholmen som ägdes av Low & Smith år 1787. Dessutom fanns Silverskäret eller Skäret, ett skärgårdsverk ägt av Micael Linderoth i Norrköping.

På Flatholmen väster om Stockevik fanns Robert Crosswalls salteri, Walls (kanske ska det vara Halls) salteri och Low & Smiths salteri och trankokeri. Förmodligen handlar det om samma anläggning som bytt ägare.

Vid Nordvik och Nordvikstrand söder om Skärhamn fanns Peter Svalins trankokeri som år 1792 hade övergått i Johan Jacob Greiffs ägo, Arnoldsson Svarthus trankokeri samt Åbergs trankokeri (troligen ägde bägge av samma ägare, Sven Nilsson, år 1787). I Tubberöd (idag norra Skärhamn) fanns ett trankokeri med 8 kittlar ägt av C. Olsson år 1787. 1793 ägdes denna anläggning av Innes (skrivs ibland Ennes) & Tarras i Göteborg. Vid Basttången (under Olsnäs) ett trankokeri,  Winbergs trankokeri vid Gunneby, Brömsedam och Båssen vid Toftenäs. Båssens trankokeri ägdes av Johannes D:son Wetterling år 1787 och Brömsedams trankokeri med 12 kittlar ägdes av Jonas Kjellberg och byggdes 1779.

Vidare fanns ett trankokeri vid Govik, ett skärgårdsverk vid Saraberg och ett vid Grimsholmen, i Stenkyrka socken, platser jag inte kunnat lokalisera. Saraberg ägdes 1787 av Anders von Reis och Grimsholmen ägdes år 1787 av göteborgaren Johan Åstrand. Liksom ett vid Tången (Gunneby, även kallat Landersberg), ägt av Mauritz, Anders Landin & Co år 1787 samt av Erskine & Mitchell år 1793.  2 stycken verk fanns på Såtö.

På Säby Ö norr om Skärhamn låg flera stycken salterier och 8 mindre trankokerier exempelvis Jönssons trankokeri, Reimers Salteri, Svenssons trankokeri och Tolanders salteri. Lindshall trankokeri på Säbyö ägdes Adolph W. Lindstedt i Göteborg år 1787.

I Röra och på Röra strand i Stenkyrka socken låg fler mindre trankokerier med lokala ägare.

På insidan av Tjörn låg 2 stycken trankokerier vid Djupviken (S.Bäck) varav ett ägt avJoseph Hall och ett av Brunius samt Geijers salteri och Sernströms Salteri, båda vid Rösselvik. Peter Ekman ägde vid nån tidpunkt 50% i ett av dessa och vid Rösselvik fanns också ett trankokeri med 12 kittlar ägt av Anders Lesse i Göteborg år 1787 samt av Jonas And. Sernström och J. Wettersten år 1794. Båda de senare var från Göteborg.  På Olsbys ägor låg de lokalt ägda Söpallen och Svängepallen.

Vid Mölnebo i Stenkyrka socken fanns ett trankokeri ägt av Sven Linhult år 1787 samt av Grill & Pettersson år 1800 och vid Mölnebo strand låg ett mindre lokalt ägt trankokeri.

Berga strand härbärgerade ett  trankokeri med 8 kittlar, 1787 ägt av Anders Lesse. Vid Apelgårds strand ett annat verk liksom vid Rörviken i Häggvall med 12 kittlar och tillhörigt Sven Linhult i Göteborg år 1787. De tre sistnämnda låg i Valla socken och där låg också Låka (Hövik) som ägdes av Bäck och Santesson, Runntångens trankokeri med 12 kittlar och ägat av Sven Linhult (ibland skrivet Sven Lindhult), Myggenäs, Lilla Brattön (ägt av Abraham och Thure Lundgren i Göteborg), Lovisebergs trankokeri vid Röd på Mjörn, ett vid Västra Näs vid Skåpesund samt Anders Jerpssons trankokeri på Lilla Askerön. På Lilla Askerön fanns även ett sillsalteri vid Knarrudden:

På Knarrudden fanns redan på 1780-talet ett sillsalteri och ett trankok. I en beskrivning från 1787 uppges anläggningen på Knarrudden ha en längd av 22 alnar (13,2 m) och bredd av 12 alnar (7,2 m) och ”insaltar 450 tunnor. Det är byggt på fasta landet på Knarrudden”. Christina Hammar och Påwel Wikström hade bl. a. sonen Jean eller Johan Påwelsson Wikström född 1747 och död 1822. Han nämns även som kofferdikapten. Han övertog sillsalteriet och trankokeriet Knarrudden efter sin svåger Anders Brovall, Uddevalla. Han drev detta tillsammans med Elias Lindqvist och fick tillstånd av Länsstyrelsen 11/10 1793. År 1796 anhöll han om tillstånd att få utöka till 4 kittlar ”i ett Tran kokeri uppå Lilla Askerön ägda och den så kallade Knarrudden i Walla Sochn på Tjörn.

Knarrholmen ägdes 1787 av Browall & Co i Uddevalla. Låka skärgårdsverk fanns mellan 1785 och 1807 och ägdes i slutet enbart av Johan Bäcks arvingar. Johan Bäck var för övrigt också delägare i Varvet Kusten i Göteborg. Utöver de nämnda verken i Valla socken fanns mindre lokalt ägda trankokerier vid Gunneby kile (2st), Östernässtrand och Balkeröd (2st).

På nordvästra Tjörn i Klövedals socken fanns Holmen (Toröds holme) ägt av Anders Dahlin i Göteborg år 1787 och av Fredric Janssen år 1797, 1 stort trankokeri med 16 kittlar vid Halsbäcksstrand ägt av Anders Lesse och anlagt 1785. 1794 -1803 tillhörde detta verk Jonas A. Sernström och J. Wettersten i Göteborg.  På Björholmen fanns ett salteri och trankokeri som 1771-74 tillhörde Olof Beronius i Strömstad men 1787 tillhörde det Herman Lundström från samma stad.

Kring Kyrkesund fanns trankokeriet Sunna holme som tillhörde Claes Habicht och David Kirth, skärgårdsverket  Kålhuvudet (Vällingeskär),  från vilket den del byggnader finns kvar än idag. 1787 ägdes Kålhuvudet av Samuel Dahlin, 1793 av Andersson & Wohlfahrt. Salteriet Kålhuvudet blev kvar då det vid sillperiodens slut inköptes av bokhållaren vid salteriet, Sven Pettersson som förvandlade det till en handelsbod. Hans änka Anna-Brita Pettersson övertog verksamheten vid hans död och utökade den genom att också öppna en krog. Deras som Johan Fredrik Pettersson blev affärsman i Göteborg.

Vid Sunna strand, också i Kyrkesunds omgivningar, låg ett trankokeri ägt av Samuel Dahlin i Göteborg. 2 trankokerier låg på Staffansholmen (Stavsundsholmen), ett  (Kibbenabbe, Käbbenabbe) ägt av Low & Smith med  12 kittlar och ett med 8 kittlar som år 1787 ägdes av Donald Edie och 1792 av Niclas Björnberg, 1 på Härön ägt av C.G. Callerman i Göteborg och på samma plats ett (Tryckhålan) som ägdes av Mikael Koch & Co år 1803, ett lokalt ägt trankokeri vid Hällene strand samt ett lokalt ägt på Koön (Koholmsskäret).

I Röra socken fanns tre mindre lokalt ägda trankokerier på Brattås ägor.

Andra källor förutom de som länkats och de som nämns i första inlägget:
Eskil Olan, Marstrands historia, 1917
S. Kristiansson, Uddevalla stads historia, 1953

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Powered by Qumana


Postad i Ekonomi, Historia, Tjörn.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , .

No comments

Av Anders_S – 25/01/2012

Bokasmart.se

Page optimized by WP Minify WordPress Plugin

Ansvarig utgivare